Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Löthberg & Vasell med Radiokockens recept, råd om ekonomi, djur och natur, kultur, musik och underhållning...

Den girige av Molière Borås stadsteater 8 mars - 25 april 2008

Publicerat fredag 25 april 2008 kl 10.09

Den 8 mars hade Borås Stadsteater premiär på Den Girige av Molière där änklingen Harpagon går i giftastankar både för egen del och för sina två vuxna barn. Enligt honom är dock främsta anledningen till äktenskap inte kärlek, utan ekonomisk vinning.

Omdöme: En nöjsam föreställning. Tryggt och säkert framförd av Borås stadsteaters kunniga och  rutinerade skådespelare.

Scenografi och kostym
Scenografi av Per A Jonsson har skapat ett före detta vackert och förnämt hus, som vanvårdats och inte underhållits på flera år. Troligtvis började förfallet efter hustruns död. Teatern säger sig kunna bjuda Boråsarna bjuda på en riktig kostympjäs i vår!
Textilkonstnären Gill Marshall har skapat en orgie i färgsprakande 1600-talskreationer för de nio skådespelarna. Fantastiska kreationer har skapats – färgglada, tokiga kombinationer, tex. En kjol av virkade spetsdukar, gardintygsklänningar och så dessa fantastiska peruker är emellanåt minst lika roande som skådespeleriet. Scenografin, kläderna och perukerna är enormt viktiga i denna föreställning.

Regi
Sven-Åke Gustavsson – har tidigare regisserat Stenar i fickan på Borås Stadsteater 2007. Han har en förmåga att göra sina regiuppdrag till gemytliga och folkliga föreställningar, han har en säker känsla för vad som roar.
Rollprestationer
Vad det gäller rollprestationerna var de som vanligt starka och goda. Här måste jag då nämna huvudrollsinnehavare Frederik Nilsson, som trivs i sin griniga och smått rabiata Harpagon. Han kan konsten att få med sig publiken i sina humörsvängningar och kärlekstörst.

De tre kvinnliga rollerna var även de yviga och komiskt presenterade, Maria Alms skräckslagna skrik chockade såväl publik som aktörer. Det här är inte en pjäs som man kan spela med små gester och diskret mimik, upplägget är nästan som en 1600-tals Stefan- och Kristerbuskis.

Detta är en trygg historia – ingredienserna och handlingen är förutsägbar, lite långsam i starten och lite  väl övertydlig, men tempot ökar allt eftersom. Skådespelarna kan sin sak. Publiken vet vad dom får. Det var inte den typ av teater som jag själv tycker bäst om, men: Publiken kommer att strömma till och kommer att få sig en trevlig stund och En fröjd för ögat,

Helene Skoglund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".