Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Löthberg & Vasell med Radiokockens recept, råd om ekonomi, djur och natur, kultur, musik och underhållning...

Chatt med Veronica Kallin

Publicerat måndag 19 januari 2009 kl 16.10
1 av 2
2 av 2
Före första operationen.

Veronica Kallin fick nätt och jämt hålla sin nyfödde son innan hon upptäckte att något var fel. Istället för bebislycka blev det sjukhus, operationer - hopp och förtvivlan under lång tid. Hampus föddes med hjärtfel.

Veronica Kallins berättelse sändes 20 januari i Förmiddag. Efteråt chattade hon med Radio Sjuhärads lyssnare.

Moderator:Välkomna till chatten med Veronica Kallin, klockan är nu 12 och vi håller öppet för dina frågor och kommmentarer en halvtimme framöver.
Tack:Jättemycket tack för att du orkade berätta din berättelse. Så att det känns att man själv inte ska klag så mycket på småsaker
Veronica Kallin:Tack för att ni lyssnade! Det är så viktigt för mig att få ut budskapet om att det faktiskt finns många barn med medfötthjärtfel, det föds ca 1000 barn per år i Sverige med medfött hjärtfel. Man får klaga på småsaker, tycker jag men att man inte tar för stort allvar på det utan tänker på ett lite större perspektiv ibland, det gör livet lättare!
Pappa i Borås:Jag har lyssnat på ditt program. Och undrar, hur orkade ni?
Veronica Kallin:Jag tror att det finns en inre kraft hos alla människor som gör att man klarar av situationer som man aldrig trodde att man skulle göra. Ett motto är att ta en dag i taget och inte oroa sig allt för mycket, lätt att säga, svårare att uppnå! Visst har det funnits dagar då man inte tror att man klarar en minut till men till slut orkar man i alla fall!
Undrar:Vad gör du i hjärtebarnsföreningen?
Veronica Kallin:Jag är ordförande i region Väst, dvs Västra Götaland, Halland, Bohuslän och Värmland. Vi verkar för att medlemmarna ska kunna träffas och knyta nya band med familjer som befinner sig i samma situation. Vi har också en fika grupp som kommer varannan tisdag till avdelningen på Östra sjukhuset, avd 323, hjärtavdelningen för barn. Jag har under åren som aktiv i föreningen träffat många underbara människor som jag aldrig annars hade träffat. Lärt mig så mycket om olika hjärtfel, sjukvården och så mycket mer. Jag grter varje gång jag får en bamse kram ev ett barn som tackar för en underbar dag/helg, så otroligt mycket glädje (och sorg). Kolla gärna in på www.hjartebarn.org
Lyssnare:Hur kommer din pojkes liv att bli tror du? Vad kan han göra eller inte göra?
Veronica Kallin:Jag har en filosofi, vill man så kan man... Men Hampus kommer som sagt inte kunna bli en elitidrottsman, men han ska absolut få prova på allt han vill. Han har alltid tidigare blivit 2smurf” när vi badat, alltså blå, men nu vill han lära sig och simma, och jag har satt upp honom på kölista till simskolan. Håller tummarna att det fungerar. Hur hans liv kommer att bli som vuxen har jag ingen aning om, i Svergie är det äldsta barnet med just detta hjärtfel bara 17 år så läkarna vet inte så mycket men de är väldigt positiva, och då är jag det också!
Moderator:Klockan är 12.15. Halva tiden har gått. Det finns fortfarande tid för fler kommentarer, frågor eller funderingar.
Koko:Har du på nåt sätt blivit en annorlunda människa efter allt som har hänt under hela tiden?
Veronica Kallin:Det tycker jag absolut! Och det är nog till fördel, jag har blivit lugnare och mindre intensiv och kan acceptera när något inte alltid blir som jag vill. Jag lyssnar mer på andra människor och försöker förstå istället för att bara höra vad de säger. Alla människor går igenom olika faser och händelser och då kan man bete sig lite annorlunda, att jag accepterar och förstår det bättre nu känns bra. Att vara så nära döden och bo på sjukhus i månader har helt klart förändrat mig!
Moderator:Fem minuter kvar.
Koko:En fråga till förresten. hur är den svenska sjukvården tycker du?
Veronica Kallin:Jag tycker den är super, sen kan givetvis kvalitén skilja sig. När vi till exempel har varit på sjukhuset i Göteborg så har jag aldrig känns mig orolig, litar på 100% på dem. De har en sådan kompetens så att det är helt otrolig. Kanske lite sämre i Borås men de har aldrig uttalat sig för att vara experter heller utan alltid gjort vad de har kunnat. Själva sjukvårdsystem i sig med att vi inte betalar för operationer och vårdplatser är unikt och sanslöst bra, jag har aldrig sedan jag fick Hampus klagat på att jag betalar för mycket skatt. Däremot tycker jag att regeringen kan satsa mer på barnsjukvård, gärna då med inrikting på hjärtan, en del utrustning saknas eller är gamla. Då går tex Hjärtebarnsfonden och Hjärt & Lungfonden in och bidrar så gott de kan. Kanon!
Moderator:Tack för att du var med! Chatten är avslutad. Tack också till Veronica Kallin.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".