Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Löthberg & Vasell med Radiokockens recept, råd om ekonomi, djur och natur, kultur, musik och underhållning...

Katja Kabanova - en eländig historia man inte får nog av!

Publicerat måndag 6 april 2009 kl 11.55
1 av 4
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Katja Kabanova opera av Leoš Janáček.
Premiär lördagen den 4 april 2009.

Även för mig är det denna gången premiär då jag aldrig tidigare sett en Janáček opera ”live”. Katja Kabanova bygger på pjäsen Ovädret av Alexandr N. Ostrovskij och innehåller en mängd känslor väl förknippade med pjäsens titel.

Vi befinner oss i en tid då människan inte tilläts bejaka sina känslor och i västerländska mått mätt var det viktorianska oket blytungt att bära! Katja är gift med en man som verkligen älskar henne, dock är det hans mor som styr både hans ock Katjas liv. Jag kan lova att Katjas svärmor förvandlar seriefigurerna Hagbard eller Kronbloms svärmödrar till de ljuvligaste änglar. Katjas svärmor skäller på allt och alla ingen, absolut ingen är så förträfflig som hon själv och det är verkligen inte mödan värt att ens försöka behaga detta fruntimmer.

En afton på väg hem från kyrkan möter Katja en man, Boris, deras blickar möte och magisk energi uppstår. Katjas man tvingas av sin mor ut på en resa och Katja vädjar om att få följa med men avvisas. Hon skall istället stanna hemma med sin svärmor och göra allt det hon befaller. Vad händer? Jo, just det Boris och Katja träffas varje kväll och förälskelsen är så stark att de inte kan motstå frestelsen. När så Katjas man återvände hem ja då är det skuldkänslorna som hägrar och ett oväder drar in vilket Katja tolkar som ett tecken från himmelen och bekänner allt. Även Boris drabbas och deporteras till Sibirien och vill inte veta av Katja då hon ber om att få komma med.

            Skam och vanära, vad nu göra? Där står hon ensam, utlämnad och skymfad endast floden Volga är villig att ta emot henne. Katja drunknar i det mörka vattnet. Och nu kära läsare vaknar hennes toffel till man upp och skäller ut sin maniskt dominanta mamma och anklagar henne för Katjas död, så dags! Det är i sanning en eländig historia!

         Vi möts av en avskalad näst intill minimalistisk scenografi där ljussättningen är raffinerad, som vanligt, och förstärker den mänskliga kylan i dramat. Hela scenen täcks av vatten vars rörelse  effektfullt speglar sig i den oändliga fonden, det är i sanning försvinnande vackert. En så naken scenografi ställer stora krav på sångarna. Men som jag tidigare påtalat är vi väldigt bortskämda när det gäller kvaliteten på våra operasångare vilka också är genuina skådespelare. Utöver de otroligt duktiga solisterna på scenen så fanns det ytterligare en viktig huvudperson i detta drama, orkestern.

Jag höjer ofta Göteborgsoperans orkester till skyarna men i denna opera så vet jag inte riktigt vart de hamnar då deras prestation är näst intill överjordisk. Från orkesterhåll skvallras det om ett synnerligen gott samarbetet med dirigenten Shao-Chia Lü, det lär ha uppstått magi. Musikens kvalité kopplat till orkesterns prestation var verkligen en upplevelse i sig, Bravo!

I de ledande rollerna hörde vi, som Katja sopranen Ingela Brimberg. Hon äger en stark gestaltningsförmåga och det råder inget tvivel om den känslomässiga stämning hon befinner sig i. Hennes röst är dramatiskt fyllig och välnyanserad med ett underskönt mellanregister. Hennes höga register är effektfullt men placerat direkt på stämbanden, jag förutsätter dock att hon är en intelligent sångerska som vet vart gränsen går så att hon inte skadar sitt känsliga röstorgan. Katjas älskare, Boris gestaltas av Göteborgsoperans ledande tenor Tomas Lind. Han gör en riktigt bra tolkning och rösten kommer verkligen till sin rätt.

                 
Svärmodern, Kabanicha sjungs av mezzosopranen Susanne Resmark och hon är rent djävulsk i sin tyrani och mycket trovärdig. Med härlig röstkontroll och stor pondus äger hon hela scenrummet! Jag vet nu efter att ha upplevt Katja Kabanova varför jag aldrig klarat av att ta mig till denna opera på cd, där saknas nämligen helheten. Detta är en teaterpjäs där man sjunger replikerna. Operan saknar helt vackra arior, däremot är musiken till den sjungna dialogen outsägligt vacker. En på flera plan stark upplevelse fyllde mig och detta är en opera jag verkligen vill uppleva igen!

/Thorvald Pettersson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".