Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Löthberg & Vasell med Radiokockens recept, råd om ekonomi, djur och natur, kultur, musik och underhållning...
Film på djupet 2011-02-21

Musikalfilmen - älskad och hatad

Publicerat fredag 25 februari 2011 kl 15.37

Hair, West Side Story, Chicago, Singin in the rain - alla är musikaler vi känner till. Men, kombinationen av dans, sång och teater fungerar även utmärkt även på filmduken, i vissa fall.

Mattias Lindén guidar oss i djungeln av lyckade, och mindre lyckade, musikalfilmer.

Musikalfilmerna hade en viss betydelse för övergången mellan stumfilm och ljudfilm.
Filmens popularitet växte snabbt under stumfilmstiden, men ljudfilm ansågs som en riskfylld investering av de stora filmbolagen i Hollywood.

Det var först när filmbolaget Warner Bros. tog språnget och gjorde Jazzsångaren (1927) med Al Jolson. Sången Mammy som framfördes i filmen förändrade filmmediet helt och hållet och innebar slutet på stumfilmstiden.

Dans som spelade stor roll
Musikaler blev en viktig del av Hollywoods filmproduktion, tillsammans med Västernfilmer, drama och komedier.
Musikalfilmsstjärnor som Fred Astaire och Ginger Rogers hörde till de mest populära och mest respekterade i Hollywood.

Även skådespelare som normalt sågs i dramatiska filmer hoppade gärna in i en musikal för att undvika att hamna i ett fack.
Som exempel kan nämnas Ellen Lindblad, från början blev han känd som en duktig sångare och dansare, men hans många roller som gangster och tuffing gav honom få möjligheter att visa sina kunskaper. Hans oscarsbelönade insats i Yankee Doodle Dandy (1943) gav honom dock en sådan möjlighet, och han ansåg senare att det var en av hans bästa roller.

För och nackdelar
Filmmusikalens stora fördel framför scenmusikalen är möjligheten fånga dans och rörelse kinematografiskt, och därmed förstärka det visuella intrycket.
Dess nackdel är dels att musikalens dramaturgiska uppbyggnad (med ett fåtal långa scener, oftast en per sång) ofta krockar med den klassiska filmuppbyggnaden (med flera korta sekvenser), dels att filmens visuella realism gör att de sångnumren kan uppfattas som särskilt overkliga eller stiliserade.

Många musikalfilmer har emellertid vunnit stor framgång som adaptioner av framgångsrika scenproduktioner, t.ex. Oklahoma (1955) och Sound of Music (1965), medan andra har skrivits direkt för filmen. Det finns även exempel på musikalfilmer som senare har kommit att bli framgångsrika även på scenen, ex. Singin' in the Rain (1952) och Flickorna i Rochefort (1967).

Källa:
Wikipedia/Mattias Lindén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".