Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2009/2010. Humorprogram där varje program handlade om en lyssnare.

Rockbjörnens folk - Kringlans novell nu också i text

Publicerat onsdag 25 mars 2009 kl 12.00

Rockbjörnens folk, kapitel ett. Där en starkölslunch tar en dramatisk vändning. 

Rockbjörnens folk hade flyttat sitt läger till Kvarnen, där de nu satt och drack starkölslunch. Pär Bjurman, som just ätit sin egen vikt i lövbiff, höjde sitt väldiga ölglas mot taket och utbringade en skål för Lennart Persson som fyllde 200 år.

Jan Gradvall knäppte upp ännu en gylfknapp och klappade sig belåtet på magen.

Jag skulle vilja beställa sexton Jäger, sa Mats Olsson. Häll dom i ett stort glas. Servitrisen nickade och försvann ut i köket. Väl medveten om Mats Olssons vargblick som följde henens svängande bakdel.

Via Håkan Steens 3G-telefon, var Andres Lokko med. Han satt i London och skrev på sin bok om Beau Brumell - Han hade tidigare i veckan tagit emot en stor leverans Pripps Blå, som han drack ironiskt.

Fredrik Virtanen, som började känna av den whiskeyindränkta tampong som han tidigare fört in under förhuden, uppskattade skämtet och skrattade så det lösa ansiktshullet studsade.

Jag dricker bara ironiskt, förklarade Andres Lokko allvarligt. Egentligen har jag ingen lust alls att bli full.

Per Bjurman nickade och slöt sina breda läppar kring Fernetglaset. Just så som han i 30 års tid drömt om att få sluta sina läppar kring Neil Youngs kuk.

De hade tidigare haft en hätsk diskussion om vems kuk som man helst skulle vilja suga. Jan Gradvall hade sagt James Brown, Mats Olsson Bob Dylan medan Fredrik Virtanen hade chockat alla genom att välja sin egen.

Daniel Lemma, hade Andres Lokko sagt. Ironiskt givetvis.

Mats Olsson gick ut i köket och bad att få sin såsbytta påfylld. Han mötte där servitrisen, vars bakdel han så hungrigt betraktat tidigare. Jag tar en chansning, tänkte Mats Olsson och började klä av sig.

Samtidigt, på länk från London, hade Andres Lokko fört upp hela handen i röven och fistade sig själv med lika delar frenesi som ironi.

Håkans Steen fick ett högst oironiskt stånd när han såg detta och började försiktigt toppmassera sig ljusblå ollon.

Ute i köket hade Mats Olsson blivit erbjuden en termos fylld med penne regatta som substitut för den bakdel som servitrisen missunnade honom. Besviket juckade han in i pastan och tänkte på bröderna Gallagher.

Nu har man det så gott som en människa kan ha det, mös Lennart Persson, ömt fastkilad mellan Fredrik Virtanen och Per Bjurman.

Då öppnas dörren och en kvinna med ett barn på armen kommer in. En smäll hörs när den nedre av Jan Gradvalls gylfknappar ger efter för buktrycket och flyger genom rummet. De onanerande och kopulerande männen följer knappens färd och ser till sin fasa hur den träffar kvinnan som omedelbart faller död ner.

I lokalen slaknar genast alla gubbstånden, när de ser den föräldralösa flickan på golvet.

Nu måste vi ta hand om henne, sa Andres Lokko. Och ingen visste säkert om han var ironisk.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".