Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Slutade sändas 2011. Programmet tog upp aktuella saker inom musik, mode och film.

Bästa konsertminnet!

Publicerat onsdag 24 januari 2007 kl 14.18

I Populär idag hörde du några folk på stan som berättade om sina bästa konsertminnen. Vi fick en del mail från lyssnare också, som ville dela med sig av sina!

Jakob skriver:

Hejsan. Bästa konsertminnena är nog Timbuktu med Damn. De är bara så mycket kärlek. Eller när jag träffade den där blonda tjejen från nässjö på Looptroop/hives på hultan.

Oh, hoppas du fick hångla med blonda tjejen!

Malin skriver:

Mitt bästa konsertminne var när jag såg mitt favoritband Social Distortion på Irving Plaza i New York i Oktober förra året. Det är bland det bästa jag varit med om i hela mitt liv. Att se dem i New York gjorde ju inte saken sämre direkt!

Oh, allting blir bättre om man ser det i New York, också, tycker jag!

Roger skriver:

Wannadies, My hometown på Underbar, popstad Skellefteå 2002. Grymt!!!

Mm, swindie! Jag älskade Wannadies.

Åsa skriver:

Bästa konsert minnet. The Strokes på Hultfredsfestivalen i somras. Ett av banden som man verkligen såg fram emot o gick o väntade på att konserten skulle börja.Jag rös genom hela konserten.Man kände att marken framför hawaii scenen bara rörde på sig.Konserten var super rakt igenom. Tack för ett bra program!!

Tack själv Åsa! Jag har också varit med om det där att marken gungar på Hultsfred, galet.

Anna skriver:

Hej, hörde nått om att mejla in konsertupplevelser. Jag har en stor konsertupplevelse, Mando Diao. Detta är ett urklipp ur min blogg i höstast! Jag var 14 år, och det var skolavslutning. Jag gick i åttan och hade ännu inte varit full och därför inte var ute på stan och drog på en dag som denna. Jag och mina ordentliga (!?) kompisar hade bestämt oss för att gå på det drogfria discot som kommunen annordnade, ”dragplåstret”. Och eftersom att det var skolavslutning så skulle de ha något extra för att få ditt alla ungdomar som annars skulle gå runt och drösa på stan, så de hade bokat Mendez och Mando Diao. Men detta var året då kommunal strejkade så vi fick inte hålla till i den lokala sporthallen, Lugnet, som vi brukade göra, utan nu blev vi bussade ut till Sundens loge (ut i buchen!). Vi skulle dit, och jag hade ingen koll på vad dessa Mando Diao var med de såg grymt snygga ut på affichen i skolan, då de kunde inte var så dåliga, eller!? Jag lyssnade under denna tiden av mitt liv på istort sätt bara Beatles och lite, ytterst lite Håkan. Så kom vi dit, till en lada ute i buchen! Dansade lite och satt och snackade. Träffade en kompis, Hon försäkrade mej om att Mando var bra och att vi borde plocka blommer åt dem! Så of we went! Tyvärr fanns det inga blommor inne på området, men vi hittade jättefina röda pellargoner, i en blommlåda som vi tog lite försiktigt. Mendez började spela, en otroligt jobbigsplening. Har var gammal, slibbig och en riktig snuskgubbe, som ville ha en danstävling blad tjejerna. Så han tog upp tre 14 åriga tjejer som stog där och halv-porrade sje med honom. BLÄ! Tillslut kom då Mando Diao. Bara efter de förat tonerna visste jag att jag hittat rätt. Detta var min musik, Mitt Band. Jag var frälst! Jag stog längst fram och mitt emot C-J denna otroligt ennergirike basist! Han stuttsade uoo och ner hit och dit. De fick med sej hela publiken och jag trodde att trägolver på vår våning skulle braka ihopp totalt och vi försvinna ner i källare! Men det höll, och spelningen var fantastisk! Vi Dansade och sjöng och levde! I Mr Moon, gav jag Gustaf min röda pellargon och han satte den i stallet på sin gura. Min röd pellargon! jag älskade det. Sen kom låten som ́var för bra för att vara sann, Paralyzed. Ni som hört låten vet att Gustaf har ett break i låten där han på skiva sa Jodie (eller nått) want you give it too me louder... Där tyckte jag mej höra Gustaf säga Anna want you give it too me louder! Jag var helt övertygad om att det var till mej, bara till lilla mej! (inte för att jag kände honom, men iallafall!) Giget var över och jag var bland de första ut till baksidan där de skulle få lov att gå förbi. Jag hade tappat all min normala blyghet, och var först fram för att tok-krama om killarna, Mina Mando killar! Hade, ingen kamera eller nånstans där jag kunde få autografen. Men jag fick C-Js vattenflaska som de signade! Den vattenflaska var guldvärde den kvällen! Maria min kompis gav organisten, som jag tror var Mats, sitt stora rosa armband, detta armband såg vi på tv veckan efter när Mando spelade på Hultsfred. Han hade kvar det och gillade det! Vi var frälsta! Som tur var fick jag med mej en fin poster från spelningen. Denna har sedan den kvällen suttit uppe i mitt rum, idag har den fått sällskap av min Hurricane Bar poster som jag fick 16-års present av Gustaf och även Sugarplums Stay youg ep poster! Plus det deras senast Ode To Ochrasy som jag fick av min syster på min 18-årsdag, signerad med en hälsning som Grattar på den stora dagen! Jag köpte Bring ’em in albumet dagen efter min ”frälsarkväll” och den går varm även idag! Skulle vilja säga Grattis till Gustaf och du, du kommer bli en grym far! Och Tack för ett grymt bra program!

Haha åh jösses, vilket långt mail! Tack själv Anna, vilken fin historia. Särskilt det med armbandet!

/Hanna

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".