Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En minut för Dawit Isaak

Publicerat fredag 17 april 2009 kl 16.05
1 av 4
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Den 16 april hölls manifestationen En minut för Dawit Isaak på Kulturhuset i Stockholm.

Läs talen som  P3:s Soraya Hashim, P1 och P4:s Annika Lantz, P1:s Åke Pettersson samt  förra vd på Sveriges Radio Kerstin Brunnberg höll.

Soraya Hashim, P3

Vad händer med en människa som fängslas och inte har någon aning om ifall någon utanför vet om hur man har det. Det är det som skrämmer mig mest med isoleringen.

2005 när Dawit släpptes i tre dagar pratade han med sin bror, och min vän Esayas. Han berättade att han har haft tillgång till en kortvågsradio där han fick in Sveriges Radios internationella sändningar. Programmet som hette ”Vår grundade mening” brukade avsluta sina sändningar med antalet dagar som Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång.

Tänk det! Han visste hela tiden att vi visste vem han var. Vad det måste ha betytt för honom där han var.

Den här vetskapen berör mig så otroligt starkt, för i slutändan är det ju det som håller en uppe. Hoppet och vetskapen om att man inte är ensam.

För Dawit Isaak handlar det inte längre bara om familj och vänner som vet om honom, nu handlar det om ett helt land.

Och vi har ett ansvar att inte bara glömma bort Dawit, vi måste fortsätta kämpa och bry oss, oavsett hur seg och långdragen kampen blir.

Det är vårt ansvar.

Annika Lantz, P1 och P4:

TILL DAWIT ISAAK

Jag sköt i det längsta upp att formulera den här minuten.

Det var så mycket annat som skulle göras.

Fläskpannka skulle lagas.

Tvätten skulle hängas.

Bolibompa skulle ses.

Barn skulle badas.

Pippipyjamas skulle på.

Gittan och gråvargarna skulle läsas.

Trollmor skulle sjungas.

Vårkinder skulle pussas.

Ord skulle viskas (”Nej, älskling, det finns inga monster”).

En liten, varm hand skulle stickas i min stora, rådlösa,

som inte ville läggas på tangentbordet

För att under en minut

sätta ord på den evighet

som du har längtat efter allt detta.

Åke Pettersson

Jag heter Åke Pettersson och gör program om medier i P1.

-Sluta tjata om Dawit Isaak! Ni svartmålar Eritrea. Landet har viktigare problem än en fängslad journalist.

Radiolyssnarna är både för och emot att vi tjatar om Dawit Isaak.

I mars  2003 hörde vi för första gången om hans öde. Då hade han suttit inspärrad i ett och ett halvt år, nästan helt utan uppmärksamhet. 

- Sen dess har vi tjatat om Dawit varje vecka. Nu tjatar fler och fler dagligen. Trycket ökar - Carl Bildt måste åka till Eritrea!

Kanske hör Dawit om det ökade stödet? Under hans korta frihet 2005 hann han berätta i telefon för stödkommittens ordförande Leif Öbrink att han hade haft tillgång till en kortvågsradio. Han hörde vårt tjat. Det var mycket viktigt för att hålla moralen uppe, som han uttryckte det.

Lyssnarna som klagar på tjat om Dawit har fel. Lyssnarna som kräver att Carl Bildt åker till Eritrea har rätt! Och han kan gärna ta kungen med sig!

Kerstin Brunnberg:

Dawit Isaak

7 år av fängslad yttrandefrihet kränker inte bara journalisten Dawit Isaak.

Det kränker en hel värld och 7 år sätter spår in i evigheten.

Viktiga ord från Dawit Isaak blir inte hörda eller lästa och sätter inte spår hos någon.

Orden stannar hos Dawit Isaak i fängelset i Eritrea och når ingen.

7 år av dödad yttrandefrihet skadar oss alla -  därför att yttrandefrihetens idé är att den delas av alla

I 7 år har Dawit Isaak brutalt hindrats att utöva sina medborgerliga rättigheter. Det Eritrea gör mot Dawit, hotar att blir ett eftersträvansvärt exempel för andra diktaturer, därför att det fått fortgå.  

Vårt och Sveriges ansvar är att se till att detta kränkande av våra gemensamma mänskliga rättigheter upphör. 7 år är 7 år för länge. Dawit Isaaks anhöriga måste få honom tillbaka och vi måste få höra det han har att säga.

Det är skamligt riskfritt för ett fåtal att kidnappa yttrandefriheten. Det är skamligt riskfritt för ett fåtal att kränka och döda journalister. De förödande skadorna får bäras av flertalet.   

Sverige och jag som enskild har gjort för lite och vi måste göra mer innan det är för sent – innan skadan blir en irreparabel del av historien. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".