Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Leif Öbrink: Ständiga rykten eftersom Eritrea är en diktatur

Publicerat onsdag 9 november 2011 kl 14.15
Leif Öbrink, ordförande i Free Dawit Isaak-kommitten Foto: Claudio Bresciani/Scanpix

Helgen efter ryktena om Dawit Isaaks eventuella död spreds - bland annat av TT - hade nyhetsbyrån den här helgintervjun med stödföreningen Free Dawit Isaaks ordförande Leif Öbrink, som åter avfärdade uppgifterna.  

Intervjun handlar också om hur Dawit var när han bodde hos Öbrink, och därefter.

Stockholm (TT)

Han har sedan 1980-talet öppnat sitt hem för många fosterbarn och flyktingar. En av dem heter Dawit Isaak.

Leif Öbrink, ordförande i föreningen Free Dawit Isaak, är övertygad om att hans gamla inneboende ännu lever.

TT: När träffade du Dawit första gången?

-Han kom till oss 1987. Han skulle få eget boende men bodde hos oss först i tre månader. Vi hade kontakt med alla hans syskon, som redan var i Sverige. Hans bror Esayas hade då bott hos oss sedan han var nio år.

Hur skulle du beskriva Dawit?

-Det är en oerhört mjuk, samhällsorienterad människa. Han var en väldigt god familjefar och stod upp för Eritreas frihetskamp. Han är författare och skrev poesi på den tiden.

Förvirrat läge

Förra veckan gick flera personer ut i journalisten Lars Adaktussons program med uppgifter om att Dawit är död. Vad tänker du om läget just nu?

-Det är förvirrat, det är fruktansvärt förvirrat, med alldeles för mycket spekulationer. Jag hör ständigt rykten, men går inte ut med det i pressen. Ingenting finns bekräftat. Vi har med en diktator att göra. Han utnyttjar det här till sin fördel, att vi inte är ense.

Vad vet du om var Dawit är och hur han mår i dag?

-Ingenting. Det enda jag vet är att jag pratade med honom i november 2005, när han blev fri. Efter det är allt rykten.

Vad hände den dagen då han frigavs?

-Sofia, hans fru, ringde mig och sade: "Dawit är fri, Dawit är fri". Efter bara en halvtimme ringde Dawit själv. Han sade: "Jag är fri så vi ses snart i Sverige". Jag blev jättelycklig över att vår kampanj gett resultat. Jag hade tidigare fått brev där han skrev att han förstod att vi förde en kampanj. Han hade en radio i sin cell och kunde lyssna på Radio Sweden.

Värsta dagen

Du fick sedan meddela familjen bakslaget, att han inte alls var fri. Hur var det för dig?

-Jag fick sätta mig i bilen och åka ner till familjen och berätta. Det var tufft, verkligen skittufft att berätta det. Det var katastrof för dem, även om de kanske hade börjat misstänka. Det var nog den värsta dagen i mitt liv.

Varför har du ingen kontakt med familjen i dag?

-Det är de som inte vill ha någon kontakt med mig. Jag förstår deras frustration och det känns för djäkligt, men de har sagt det så länge nu så jag kan inte bry mig längre.

Alltid frågor om Dawit

Hur tror du att Dawit har det?

-Jag tror att han lever. Annars skulle vi ha fått andra signaler. De skulle säga att han är död om han var det. De hatar den här mediekampanjen. Det finns många ministrar som vill få tyst på den. De tycker att det är jobbigt att var de än kommer i världen finns det alltid någon som frågar om Dawit Isaak.

Finns det inte en risk att Dawit bara blir en symbol för kampen för yttrandefrihet?

-Jo, det är han redan. Han är en symbol för frihetskampen, men det är inget problem. Mitt uppdrag är att kämpa för Dawits frihet. Eritreas befrielse från diktaturen engagerar jag mig inte i. Massmediekampanjerna driver inte vi. Vi tycker att det är bra, men det är inte vårt fokus.

Familjen ger livskraft

Vad tänker du i dina mörkaste stunder?

-Då blir jag förbannad när folk hackar på mig, UD och Esayas. Det är inte vi som har fängslat Dawit, utan det är den eritreanska regeringen. I vintras tyckte Jesus Alcalá att jag var för mesig mot UD. Barnen säger att jag är för tuff. Dawits mamma säger kämpa på, familjen säger kämpa inte. Vad ska jag göra? Vi måste fortsätta.

Vad är viktigast i ditt liv?

-Min familj ger mig livskraft. Dels min hustru Elisabet som drabbades av en massiv stroke förra sommaren men snart kan börja jobba igen, dels mina barn. Vi är en stor familj och har haft ett antal fosterbarn. Går man in på Facebook är det tio personer som kallar Elisabet och mig för mamma och pappa. Vi har haft 23 stycken som har bott hemma hos oss.

Vad har kampen för Dawit gjort med dig som person?

-Den har gjort mig väldigt ödmjuk. Vi får röra oss fritt, du får skriva vad du vill. Vi kan kritisera regeringen utan att något händer oss. Jag blir ödmjuk inför hur bra vi har det.

Sofia Tanaka/TT

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".