Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Granskar medier & journalistik. Går bakom veckans rubriker & spanar in i framtidens medielandskap.

Alternativmedierna är varken alternativ eller medier

Publicerat fredag 8 april 2016 kl 16.45

Krönika av frilansjournalisten Jack Werner från Medierna lördag 9 april.

Kommunal, Macchiarini och biståndspengar till lobbykampanjer. Skumrask i Swedbanktoppen, dolda filminspelningar från Raqqa och Teliapengar i Azerbajdzjan. Panamapappren. Nordea och Islands statsminister.

Om dessa ord ringer av igenkänning i dina öron är det nog för att du, någon gång under det senaste året, tagit del av svensk journalistik. Läst en tidning, slagit på teven, lyssnat på radio. Fått information som det tagit många sena timmar att arbeta fram. Beretts underlag för att fatta upplysta beslut.

Om du däremot inte får några associationer av dessa ord kan det vara för att du istället hängt på de sajter som beskriver sig själva som alternativmedier.

Alternativmedia. En självmotsägelse bara det. Lika lite som en misshandel kan kallas en alternativmassage kan dessa sajter kallas alternativmedier. Det är en titel sajterna själva utnämnt sig till, och förvånansvärt många av oss själva härmar dem beredvilligt. Varken jag själv, DN, SVT eller Expressen skulle, om vi skrev eller pratade om Nordkoreas diktator Kim Jong-un, kalla honom för ”den store efterträdaren”, trots att det är så han själv beskriver sig. Ändå dök ordet ”alternativmedia” upp i DN i förra veckan, dessförinnan i SVT och Expressen. Och ja, jag har kommit på mig själv med att använda ordet.

Varför är det så fel? Låt oss dela upp det, och börja med ”media”-delen.

I en intervju med tidningen Journalisten beskrev medieforskaren Jesper Strömbäck de många faktorer som gör begreppets andra led inaktuellt. ”De drivs av en agenda, de har inga journalistiska anspråk och försöker inte på något sätt följa normer om saklighet och opartiskhet när det gäller hur man värderar källor, hur man värderar information eller hur man gör relevansbedömningar av olika typer av information. De har en tydlig agenda som de följer, på samma sätt som politiska partier”, säger Strömbäck.

Exemplen finns i mängder. Bara i veckan publicerade en av sajterna en tvärsäkert anklagande artikel där DN:s chefredaktör Peter Wolodarski anklagades för att ha spritt ett rykte att en rattfylla i Bryssel i själva verket skulle ha varit en islamofob attack. Det visade sig bottna i att sajten i fråga helt enkelt hittat på att Wolodarskis då raderade tweet handlade om just den nyheten, när den i själva verket var en brasklappad länk till ett obekräftat och då felaktigt påstående att Islands statsminister skulle ha avgått.

För några veckor sedan satt en frontfigur för en annan av sajterna i australiensisk teve och hängde ut en ung man som någon som skulle ha ljugit om sin ålder, för att han själv missförstått vad bilden han höll upp föreställde.

Ytterligare någon vecka dessförinnan spred en tredje sajt påståendet att en ensamkommande pojke i själva verket hade varit kapten i syriska armén, för att denna pojke på Facebook hade postat en bild av Bashar al-Assads sedan 1994 döda bror, Bassel al-Assad. "Titta på hårfästet och dess linjer så ser ni att det är samma person på båda bilderna. Tveklöst”, skrev sajten.

I Kristianstadsbladets medieblogg sätter Stefan Bergmark saken på sin spets i en enkel frågeställning: ”Ni som ärligt tror att Avpixlat & co någonsin kommer att fostra en enda anständig journalist kan räcka upp en hand.”

Med detta sagt om efterledet faller förledet i begreppet ”alternativmedia” på sitt eget grepp. Bara för de som avstår från granskande journalistik till förmån för enkelriktade anklagelser, och de som struntar i att de konsekvent luras och missleds, kan dessa sajter vara ett alternativ. Mikael Marklund på Medievärlden föreslår att kalla sajterna ”konspirationsmedia” eller ”aggressionsmedia” istället, somliga av dem kan kallas ”invandringsfientliga” och andra ”propagandablogg”.

Alla som känner igen god journalistik när de ser den vet hur avgrundsdjup skillnaden mellan oss och dem är. Då bör även vi sluta kalla en återvändsgränd för ett alternativ.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".