Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Granskar medier & journalistik. Går bakom veckans rubriker & spanar in i framtidens medielandskap.
Jack Werners socialamedierkrönika:

Med vänner som Facebook behöver journalistiken inga fiender

Publicerat torsdag 5 maj 2016 kl 16.40

Vår krönikör Jack Werner konstaterar att för medier är Facebook som kompisen som profiterar på ens bästa skämt. Är mediebranschen tillräckligt på sin vakt?

Klicka och läs lördagens krönika redan idag!

Ni vet när man sitter och snackar i ett sällskap, och säger ett skämt som överröstas och går obemärkt förbi? Och hur en kompis som visst hörde vad du sade upprepar ditt skämt, får alla att skratta och gör succé? Facebook är den kompisen till oss journalister. Utan Facebook når vi en mycket mindre del av publiken. Men i utbyte ger vi bort möjligheten att utforma presentationen, möjligheten att kapitalisera på det, och inte minst urvalet av vilka som får ta del av det, till Facebook.

Facebooks inflytande över journalistiken har debatterats. I januari skrev Anders Mildner på Svenska Dagbladet om hur Facebooks algoritmer tvingat om vårt fokus till ”opinion, viralt material och underhållning”. Han fick medhåll av Anna Hellgren i Expressen, som i mars skrev att Facebook underblåst det ”högljutt polariserade offentliga samtalet”. Men många är också optimistiska. Inte minst Expressens Thomas Mattsson stoltserade i april med höga engagemangssiffror på Facebook och drog slutsatsen att potentialen för medier på Facebook är stor. Dessutom påpekade han att det inte är något nytt att medier saknat inflytande över distributionen. Satellittryckerier, inhyrda transportörer och kiosker och affärer har alltid funnits.

Men var är den grundläggande skepsisen inför att vi så beredvilligt går allt längre ut på Facebooks knakande is? Till att börja med fungerar bara Mattssons argument om att Facebook inte är mer än vår tids distributör om alla de där satellittryckerierna och transportörerna och kioskerna han jämför med från förr i tiden hade ägts av en och samma aktör, som förhöll allt till sina egna moralregler. För det andra är det egentligen av mindre intresse vad Facebook premierar av våra artiklar, än vilka de förbjuder. Låt mig påminna om Gefle Dagblads artikel om att regeringen gjort mammografi gratis, som Facebook blockerade och bestraffade med tillfällig avstängning för att den var illustrerad med en mammografibild. Låter det som en aktör som främjar journalistiken?

Det är ingen nyhet att Facebook plockat marsipanrosen från tårtan genom att ta sig an den lönsamma distributionen av journalistik, men strunta i den kostsamma och ansträngande aspekten att faktiskt skapa journalistiken. Men mer anmärkningsvärt är att Facebook inte ens verkar tycka så värst mycket om journalister, annat än som contentkossor. Jag ska inte älta min egen upplevelse av att bli förvägrad en intervju med företaget för att jag, citat, hade en för tydlig bild av Facebook. Istället rekommenderar jag en artikel Gizmodo publicerade i veckan, med intervjuer med journalister som Facebook anställt för att skriva trending topic-rubriker på sajten. De vittnar om hur sjaskigt och föraktfullt de behandlades av företaget. Låter det som en aktör som främjar journalistiken?

Sist men inte minst är det ett välkänt faktum att Facebook inte drar sig för att experimentera på sina användare. Frågan som Facebook aldrig kommer ge ett rakt svar på är naturligtvis: hur långt är de villiga att gå i detta? ”You may hate Donald Trump. But do you want Facebook to rig the election against him?”, skrev The Guardian i en rubrik i april med anledning av att Facebooks anställda i en stängd grupp diskuterat om företaget borde motarbeta Trumps valkampanj. Alla som satt sin fot på en redaktion vet hur skandalöst det vore, bara som frågeställning. Att i det fördolda arbeta för eller emot en politiker bör kallas för vad det är: propaganda. Och på grund av Facebooks närmast betongartade tystnad om företagets inre processer hade vi inte ens känt till detta, om inte en skärmdump hade läckt ut i media. Det enda som krävs för att 1,5 miljard människors nyhetsflöde ska bli ett propagandaverktyg är att Facebook tycker ett politiskt mål är viktigt nog. Låter det som en aktör som främjar journalistiken?

Journalistiken har ett trumfkort, och det är vårt innehåll. Vi är fortfarande oslagbara när det gäller att hitta och berätta bra historier. Detta lever Facebook på, genom att med våra artiklar som lockbete hålla kvar våra läsare i deras famn. Utan vårt innehåll skulle Facebooks flöden eka tomma på substans. Är vi tillräckligt medvetna om detta? Eller ger vi bara bort vårt existensberättigande till en hemlighetsfull och oåtkomlig godtyckesredaktör? Detta är frågor som jag tycker är allt mer relevanta att ställa, ju mer vi sammansmälter med denna blåa omnipotenta jätte.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".