Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Granskar medier & journalistik. Går bakom veckans rubriker & spanar in i framtidens medielandskap.
Krönika av Jack Werner

Med sådana clowner behövs inga journalister

Publicerat tisdag 18 oktober 2016 kl 17.12
1 av 2
Mediernas krönikör Jack Werner
2 av 2
Mediernas socialamedierkrönikör Jack Werner

Vår fristående krönikör Jack Werner har reagerat och tänkt på clownrapporteringen som nu syns överallt i svenska medier. Läs hans krönika redan nu.

På lördag kan du höra ett längre reportage som förklarar hur och varför denna rapportering just nu sprider sig till landets alla hörn. 

“Time is a flat circle. Everything we have done or will do we will do over and over and over again – forever.”

Så säger den nihilistiska karaktären Rust Cohle, spelad av Matthew McConaughey, i den första säsongen av teveserien True Detective. Hans ansiktsuttryck är resignerat som hos den som stått inför helvetets kant och kommit på sig själv med att inte känna någonting. Och någonstans inom mig tror jag mig i dessa dagar känna igen den känslan.

För trettioelfte gången på 120 år sprids just nu en märklig hysteri i vårt samhälle. ”Clownskräcken”, har den vinjetterats av diverse medier. Hundratals anmälningar har gjorts till polis och myndigheter men mycket få utredningar har inletts. Falska varningar för koordinerade och skrämmande attacker av clownerna har spritts på sociala medier, och föräldrar har handfallet vittnat om hur rädda deras barn blivit. Tiden är en platt cirkel, men minnet är ju kort, så att just den här sortens masshysteri som sagt dykt upp med jämna mellanrum sedan åtminstone 1896 är det få som påtalat. Det är synd, för vandringssägner är intressanta och lärorika att analysera, och det finns säkert skäl till att vi just nu, just här, är rädda för clowner. Men för att göra den analysen måste man förstå att det är just vandringssägner vi pratar om.

Den folkloristiska vinkeln är bara en av flera glasklara självklarheter som medier missat på sistone. För det första: vinjetten ”Clownskräcken”. Såväl Aftonbladet som Expressen och flera lokaltidningar har använt den, trots att den bara är logisk om medierna avsiktligt försöker utmåla situationen som en förverkligad skräckfilm. Det är som om alla glömt bort att clowner är utklädda människor, och inte några mytologiska varelser. Det är inga minotaurer som härjar på gator och torg, det är ett fåtal personer som satt på sig billiga plastmasker. Skräckfilmsnarrativet slog också igenom i de första rubrikerna som kvällstidningarna satte: ”Skräck-clownerna har tagit sig till Sverige” hos Expressen och ”Bilden som visar att clownskräcken kommit till Sverige?” hos Aftonbladet. Man känner doften av hoppfullhet i rubrikerna – ska det äntligen komma en klickvänlig låtsasstory som vi kan bygga upp i några dagar?

Det man missar är att rubrikerna mer eller mindre serverar en masshysteri. Om skräck-clownerna (återigen: de taffligt utklädda MÄNNISKORNA) enligt tidningen kommit till Sverige så håller man nog utkik bland sina Snapchats eller när man går hem från skolan den eftermiddagen. Att åka rutschkana på den medieuppmärksamheten är det lättaste i världen. Och då ska vi ändå hålla det i minnet att blott ett försvinnande litet antal clownskådningar blivit riktiga polisärenden. I de allra flesta fall har det inte funnits något att utreda: spridda vittnesmål om oklara möten i upptrissat känslotillstånd.

Den falska och skadliga skräckfilmsanalogin går igenom även i mediernas bildval. Hur liten, svävande eller obekräftad varje clownberättelse än varit, så har de ändå illustrerats av värsta tänkbara mördarclownerna. Antingen har det varit genrebilder av blodiga Halloweenmasker eller så har man bara helt enkelt kört bilden av Pennywise från 90-talsfilmatiseringen av Stephen King-boken ”Det”. Detta sammantaget med rubriker och vinjetter enligt ovan har gjort ett utmärkt jobb med att skapa bilden av en skräckfilm på riktigt, och att du lever mitt i den. Tro fan folk börjar agera utefter den serverade förutsättningen.

Som alltid finns det offer. Barn har som sagt blivit så rädda för clowner och clownvarningar att de inte velat gå hemifrån. Och på sociala medier kokar mobbstämningen. ”Jag tänker försvara mig i förebyggande syfte om jag får syn på en”, skriver en kille. ”Bär vapen och pepparspray, be safe”, skriver en kvinna. ”Nu blir det basebollträ och hagelbössa”, skriver en ung man. Här och där slår våldsvurmen även igenom i medierna.

När en arg sociala medier-profil lade upp ett filmklipp där han hälsade dessa clowner (ännu en gång, läs: TAFFLIGT UKLÄDDA MÄNNISKOR) att om de kommer ”till mitt område och skrämmer mina barn, då kommer ni att få ångra det för resten av era liv” belönade Göteborgs-Posten det med en ren rewrite av klippet. Sociala medier-profilen tog senare bort klippet och beskrev det som ironiskt, men våldshotet finns kvar på gp.se. Prytt av en finfin bild av en skräckclown i en mörk gränd med en kniv i handen.

Ganska långt bort från de utklädda, ofta mycket unga och dumma människor som i ett fåtal tillfällen faktiskt kanske gått runt på gator och torg, denna korkade och tragiska period hösten 2016.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".