Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Granskar medier & journalistik. Går bakom veckans rubriker & spanar in i framtidens medielandskap.

Krönika: "Plötsligt är det TV:n vi snyftar nostalgiskt över"

Publicerat fredag 12 maj kl 17.29
Lyssna på Jack Werners krönika
(3:42 min)
Mediernas socialamedierkrönikör Jack Werner
Mediernas socialamedierkrönikör Jack Werner

Var allt verkligen bättre förr? Trots tjock-TV, dumma mobiltelefoner och ohotad makt hos medieproducenterna kan det ibland låta så när dagens medieutmaningar är fokus. Men sentimental medienostalgi – det är inget vår fristående krönikör Jack Werner ger så mycket för. 

Läs veckans Medierna-krönika.

"I #Republic, Cass Sunsteins nya bok om det samhälle som uppstår då alla har sina egna nyhetskällor istället för det kitt av samförstånd som de stora, gemensamma medierna förr i tiden skapade, finns det ett stycke som fick mig att fastna lite extra. #Republic är läsvärd och har hyllat som ”obligatorisk läsning för alla som är bekymrade för demokratins framtid”.

Sunstein liknar den svunna tidens kurerade medieurval vid en stad, där du – så fort du går ut på gatan – har möjlighet eller risk att stöta på alla möjliga kultur- och åsiktsyttringar. Denna stad, menar han, finns ej längre, och risken tornar nu upp sig på horisonten att vi delar upp oss i flera olika parallella samhällen, hermetiskt slutna och ointresserade av inspel utifrån, allt utefter våra intressen. Poängen är tänkvärd, om än inte unik: oron kring hur vi ska styras in i enklaver utefter vad algoritmerna serverar oss är utbredd idag. I boken beskriver Sunstein, inte helt befriat från nostalgi, de gamla tiderna då vi inte var och en satt fast i egna nischer, drunkande i personaliseringens smala små bergsskrevor. Och så skriver han så här:

”Du kunde titta på någon särskild tevekanal – kanske till exempel Channel 4 – och när ditt favoritprogram tog slut hände det ibland att du satt kvar och tittade på vad som började då, kanske ett drama som du inte själv hade valt att se på förhand men som av någon anledning fångade din uppmärksamhet.”

Och nu måste vi faktiskt pausa och unna oss en tillbakablick. Jag är inte så gammal, har inte ens fyllt 30 än, men det räcker att gå tillbaka bara 10-15 år för att just det tevetittande Sunsteins beskriver ska framhålla som den mänskliga dumhetens absoluta epicentrum. Det var ju just det passiva, laissez faire-tevetittandet som föraktades, som betraktades som den absolut mest patetiska svaga formen av mediekonsumtion.

När Göteborgs-Posten tillsatte en skribent med ansvar för att ta emot läsarens synpunkter på teveutbudet 1994 satte denne tonen med en artikel om hans syn på teven. ”Det går alldeles utmärkt att antingen byta kanal eller stänga av TV:n om det är något i rutan som retar gallfeber på en. Det finns så mycket annat att göra här i livet än att sitta och glo på dumburken. Hur många av TV:s program är egentligen upplysande och bildande?” Skrev alltså GP:s teveskribent. ”Vi är ju alla mer eller mindre förslavade under dumburken”, suckade en krönikör i SVD året därpå. ”Vi hoppas att vi har övertygat er om att det finns roligare saker att göra än att bara sitta som en soffpotatis och glo på dumburken”, avslutas en sportlovsguide i GP 1996. Dumburken, dumburken, dumburken. Och plötsligt är det den vi nostalgiskt snyftar vi över.

Det går prima att förstå både den tidens upprörda vuxna, som – för att citera en mig närstående förälder en gång på 90-talet – såg hjärnan rinna ut ur öronen på ungdomarna i tevesoffan, och vår tids tillbakablickar till en epok då vi inte kunde stänga in oss i en digital spegelsal. Inget system är perfekt: oro är rimligt nu såväl som då. Men oavsiktligt blir Cass Sunstein i #Republic den senaste i en lång rad debattörer och tänkare som genom historien avfärdat den senaste medieteknologi som fördummande och istället framhävt gårdagens alternativ som förebild. Minst lika viktigt som att skärskåda vår egen informationsmiljö är nog att komma ihåg att den alltid upplevts som hopplös av sina samtida. Så snälla ni, om jag går runt om 30 år och snyftar över hur vackert det var när algoritmerna sorterade nyheter åt oss, säg till mig på skarpen då."

Jack Werner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".