Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Bevakar det som händer och kommer att hända i sportväg i Jönköpings län.

Ont i magen!

Publicerat tisdag 19 augusti 2008 kl 06.55

2008-08-18: Det finns en stor klump i min mage idag. Jag har sedan 13.40. försökt undvika allt vad media heter (med undantag för 8 minuter strax efter 15.10). Vill inte bli påmind av det som fick magen att kännas tung. Min klump i magen är inte ett resultat av att rötmånaden eller att jag ätit betong....det har att göra med en Faluntjej i svenskarnas hjärta som skulle springa 110 meter för att nå höjdpunkten på sin karriär....det hela slutade med tårar med ett större flöde än Dalälven.

Jo...det där som hände straxt efter 15 var förståss Musses 3000 hinder....men inte heller det gick vägen i det som inte alls är Svea Rikes Olympiska spel.

***

Om ni tycker detta blogginlägg är innehållsfattigt är alltså inte anledningen att OS har stannat utan att min bevakning varit noll sedan en häck var 80cm och en häcklöpares nederkant av foten befann sig 76cm över marken vid passagen vilket resulterade i ett pladask.
Jag vet inte hur ni reagerar när de idrottsliga resultaten inte går åt samma håll som era sympatier. Jag tar faktiskt sådant väldigt hårt....eller förhållandevis hårt tror jag. Förlorar United (finns bara ett United så jag behöver inte precisera närmare) en viktig match tar det någon dag innan jag kommit över det.....och med åren har jag lärt mig att känslan man bär den dagen eller dygnet eller vad det nu må vara är både skön och behaglig på samma gång (typ som fulsnygg vad gäller utseende)......för samtidigt när man mår dåligt över ett nederlag vet man att det är dessa känslor som lockar fram motsvarande glädjerus när resultaten går som man vill. Förmodligen är jag helt ute och cyklar, men jag förstår verkligen inte var folk som inte har en hobby som de verkligen brinner för och som tar dem mellan känslomässiga ytterligheter lever på om man bortser från familjen. Familjen är naturligtvis det viktigaste för mig, men jag kan inte tänka mig ett liv utan idrott och att sitta med 210 i puls när Terry bränner straffen som betyder Champions Leaguetitel eller sitta handlingsförlamad i 2 timmar efter det att Kallur snavat på första häcken.........men som sagt jag kanske är helt ute och cyklar.........i så fall ska jag förtsätta med det.

Nu tar vi nya tag!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".