Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Aktualitetsbaserat och rättframt. Radioprofilen Annika Lantz bjuder på ett brett spektrum...
Programmet sänder inte längre

Onsdag 7 februari

Publicerat fredag 9 februari 2007 kl 10.21
Annika Lantz

Kära vänner!

Det är så jävla kallt. Till och med mandarinerna krymper i sitt skal. Och tidningarna är svåra att veckla ut. Och inte bara för att fingrarna frusit i sina leder. Vad är fryspunkten för papper nu igen? Expressen?

Nu är jag äntligen här! Det är bara fem dagar kvar innan jag börjar sända. Jag är som en springare (iklädd täckbyxor och långsjal) som står och stampar i buren i väntan på att bli utsläppt. Av erfarenhet vet jag att det betyder att jag kommer att prata otroligt fort dom första tre sändningarna. Av bara farten. Bästa sättet för dig att hänga med är att börja dricka kaffe redan nu och inte sluta förrän måndag kväll.

Jag har längtat så efter att få göra radio att jag har haft fantomsmärtor. Fast det är inte därför jag har varit sjukskriven. Herregud vad jag har varit sjukskriven! Jag har aldrig i hela mitt liv varit sjuk såhär länge. Till sist visste jag inte om jag pratade i mobilen eller i örontermometern. Men jag är väldigt tacksam mot uppfinnaren av örontermometern. Förmodligen även det en person gravt drabbad av hemorrojder. Idag är jag i alla fall feberfri men har någon typ av avlagring i halsen. Jag kallar det ”dagisfloret”.

I måndags tog vi bilder till webben. Redaktionen kom på den lysande idén att jag skulle vara klädd i ballerinadräkt och hockeyrör. Jag minns inte varför, men det kändes ändå som en dröm som gick i uppfyllelse. Jag var som avkomman i rätt nedstigande led från Anneli Alhanko och Mats Sundin. Om Mats hade fått mig tre år innan han föddes. Min egen idé om skitstora änglavingar kom däremot på skam eftersom vingarna helt enkelt var större än jag. Jag försökte tyda det symboliska i detta när jag släpade dom abnormt stora vingarna tillbaka till svt:s kostymförråd. Kollegor jag mötte på vägen nickade bara som om det var helt naturligt att jag gick omkring i korridoren med ett halvt ton svandun över axeln. Så är det bara i radiohuset. Och i himmelriket. Inga övriga jämförelser.

/Annika.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".