Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Aktualitetsbaserat och rättframt. Radioprofilen Annika Lantz bjuder på ett brett spektrum...
Programmet sänder inte längre

Fredag 9 februari

Publicerat fredag 9 februari 2007 kl 15.34

Fan vad kallt det är! Till och med Tommy Nilsson krymper i sitt skal. Jag mötte en kråka på vägen hit som tyckte att det var för kallt för att flyga. Hon kom spatserande genom Karlavägens Allé och väjde artigt när jag kom ångande i full fart för att hålla uppe…..ja….ångan.

Nu är det bara tre dagar kvar tills jag ska börja sända, sa jag till kråkan, som ignorerade mig totalt och istället satte kurs mot den hudvårdssalong i källarplan som jag passerar varje morgon men aldrig har varit inne i.

På Aftonbladet.se har man en ”interaktiv karta” med rubriken ”Här är blogg-Sverige” och sen lockar man med det oemotståndliga: ”Kolla om din granne bloggar”. Jag fattar ingenting. Om jag vill se om min granne bloggar är det väl bara att titta in genom fönstret. Sitter grannen med båda händerna på tangentbordet så bloggar hon, om man bara ser en av hennes händer så porrsurfar hon. Jag är kluven till det här att blogga. Alla bloggar ju numera. Att göra något som alla gör ligger inte för mig. Utom när det kommer till att titta på melodifestivalen. Och att dricka latte. Och att köpa jeans som är en storlek för små bara för att försäljaren är snygg. Om jag hade förmågan att känna skillnad på vad som är coolt och ocoolt skulle jag säga att det är ocoolt att blogga. Nu har jag inte den förmågan. Men du förstår vad jag menar. Nyss fick jag också höra av Lisa att Cecilia Uddén i en rapport från Egypten berättade att där är bloggen och mobilen otroligt viktiga redskap i den politiska debatten. Själv bloggade jag just om en kråka på väg mot kroppspeeling. Vi kan säga att det är coolare att blogga i vissa länder än andra.

Anna Nicole Smith är död. På jobbet hörde jag mig själv fråga: Var befann du dig när du fick reda på att Anna Nicole Smith var död? Själv hörde jag det i sängen i morse. Jag överrumplades av vad jag i förstone uppfattade som regelrätt sorg. Nästan så att jag började gråta. Men strax insåg jag att det inte var sorg. Det var skuld. Skuld över att jag har varit en av dom som oupphörligt har slickat i mig Anna Nicole Smith, som otvunget borrat in mitt skandalkåta tryne mellan hennes enorma bröst, som gjort mig lustig över hennes obefintliga integritet samtidigt som jag skamlöst använt henne i dom märkligaste fantasier. Och jag har aldrig ens presenterat mig. Och när jag vaknade i min varma förortssäng låg hon på rostfritt stål. Och jag känner mig som en inverterad löpsedel där ordet TACK! lyser ihåligt gult.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".