Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Aktuellt i P4 Stockholm på eftermiddagen

Brev från en tidigare hemlös

Publicerat torsdag 13 december 2007 kl 13.08

En kvinna som tidigare varit hemlös skickade detta brev till Stockholm idag.

”Det var vinter, det var kallt och det var mörkt en kväll i februari 2006. Klockan var 20:30 och vi var några kvinnor som stod och köade för husrum utanför Bostället. En kvinna kom fram till dörren och begärde logi. Snubben som var dörrvakt på Bostället den kvällen vägrade släppa in henne. Hon försökte förklara.

– Du är inte chef på det här stället, sa snubben och körde bort kvinnan.

Han lät förstå att det är han som är chef. Kvinnan kom tillbaka 24 timmar senare och jag fick henne som rumskamrat. Hon var helt uttröttad, så man förstod att hon vistats utomhus hela dygnet i kylan. Tak-över-huvudet-garanti?

Vid niotiden en vecka senare korsade jag Medborgarplatsen på väg hem från jobbet. Där rådde förstämning. Två äldre kvinnor vandrade över torget.

– Det var en sån hemlös stackare, sa den ena kvinnan till den andra.

Jag visste vad de talade om. Min rumskamrat på Bostället blev våldtagen här på torget i går kväll, när hon var på väg hem från jobbet. Kvinnorna på torget var förståndiga. De förstod att om man är en hemlös stackare så löper man större risk att bli våldtagen än en som har någonstans att ta vägen.

Jag hade pratat med min rumskamrat på söndagen. Hon hade flytt från en man som misshandlade henne. Jag hade gett henne en adress till en stiftelse, som hyr ut rum åt ensamstående kvinnor.

– Du måste absolut få egen bostad, sa jag.

Stiftelsen hade gått upp i rök. Socialtjänsten brydde sig inte.

Nästa kvinna som flyttade in i rummet var undersköterska och jobbade kvällspass. Hon kom hem från jobbet först vid klockan 24. Klockan sju på morgonen kom Boställets personal in i rummet och började dra täcket av kvinnan och dra upp henne ur sängen. Hon vägrade. Hon hade jobbat natt och ville sova. Frukost kunde man äta till klockan nio. Jag tittade tyst på och förundrade mig.

En gång vid ett senare tillfälle frågade jag personalen varför de gjort så.

– Det står så i vårt reglemente, sa den anställda.

När har Stadsmissionen senast sett över sitt reglemente?

Det fanns inga förvaringsboxar på väskor etc. på Bostället och man fick inte vara inne, så man var tvungen att släpa på sina väskor hela dagarna. Jag tog bagaget med till arbetsförmedlingen.

– Är allt det där ditt? undrade handläggaren på Arbetsförmedlingen.

Det var inte konstigt att folk visste vem som var en stackars hemlös, för det var de som hela dagarna gick och bar på sitt bagage. Jag försökte påtala behovet av låsta skåp för bagage, men fick ett snorkigt svar av en timanställd snubbe på Stadsmissionen. Själv var jag tvungen att varje morgon släpa mina väskor till Vikingterminalen, låsa in dem och sedan gå till jobbet klockan ett, för man kan inte ha alla sina tillhörigheter med sig på en arbetsplats.

Inget resandehem och inget vandrarhem, där jag någonsin bott har haft så dålig service som Bostället hade. De som jobbar inom hotell och restaurang försöker hålla en viss kvalitet på servicen. På Bostället städades rummet t.ex. inte på ett par månader och det var svårt att städa det själv, eftersom vi blev utjagade genast på morgonen. En gång städade jag rummet i smyg vid midnatt tillsammans med en annan kvinna.

När man frågade Boställets personal varför det är så här, svarade de:

– Det är för att det här är ett natthärbärge.

Jag är socionom med många års arbetserfarenhet, men inte brukar man ha det så här.

Jag förstod att på ett resandehem, så är de som bor där kunder. På Bostället var det stadens socialtjänst som betalade. Bostället fick sina pengar i alla fall, oberoende av om servicen var bra eller dålig.

Jag tror att man borde konkurrensutsätta härbärgena för hemlösa. Socialtjänsten borde ge en kupong i handen och sedan skulle den hemlösa få välja själv var man vill övernatta och staden skötte betalningen. Då kunde de hemlösa välja själva var de vill övernatta. Stadsdelsförvaltningen brydde sig inte om hur de hemlösa bodde.

Det var många hemlösa som klagade på det otrevliga bemötandet på socialtjänsten. Det är ett bra förslag att administrationen av de hemlösa skall överföras från stadsdelarna till en byrå som är avsedd just för hemlösa. Orsaken till att så många är hemlösa är ju att stadsdelarna inte hjälper med hyran och därför mister man sin bostad.

Så var det för mig. Jag hade en hyfsad bostad, som jag skaffat själv och som jag klarade av att betala hyran för en tid. I juli månad kunde jag inte få arbete, och miste därför bostaden i augusti. Eftersom lönerna var låga och timanställningarna oregelbundna hamnade jag på Bostället.

En central byrå för hemlösa kunde hålla litet ordning på Stadsdelsförvaltningarna, så att dessa inte producerar så många hemlösa. Det är bättre att man får bo i sin egen stadsdel och får hjälp med hyran än att cirkulera omkring som hemlös på olika härbärgen.

I DN den 22 november står att man skall lagstifta om psykiatrisk tvångsvård för hemlösa. Det tycker jag att låter överdrivet. Det låter som en politiker som vill visa handlingskraft, som vill få bort de hemlösa från gatorna. De kvinnor som jag träffade när jag bodde en hel vinter på Bostället var inte psykiskt sjuka. De saknade bostad.

Många kvinnor som bodde där förvärvsarbetade. Kvinnor hade flytt från misshandlande män och saknade därför bostad. Dessa kvinnor behövde en bostad, inte tvångsvård. Om någon behövde psykiatrisk vård, verkade Boställets personal kunna hantera ärendet och ambulans tillkallades.

Man måste inse att det är ”hemlöshetsindustrin” som fungerar dåligt och det hjälper man inte upp genom att kränka de boende ytterligare. Risken är den att människor som inte är psykiskt sjuka tvångsomhändertas för att de saknar bostad. Hemlösa behöver någonstans att bo, inte tvångsvård.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".