Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Forts..jag var nästan gay

Publicerat onsdag 8 augusti 2007 kl 09.29

Det enda homofobiska uttalande jag kan minnas var en tränare som någon gång satt och raljerade över ”bögar och flator”, men som sedan blev utskrattad och förlöjligad av spelartruppen när han lämnat rummet (så rakryggat av oss...)

Vissa journalister har i krönikor och kommentarer påstått sig ha hört spelare säga att de skulle känna ”obehag” av att duscha med en homosexuell lagkamrat! Jag antar att det är något gammalt Liston-spöke som hänger kvar för det är nog det dummaste så kallade argument jag någonsin hört.

Kanske är det en generationsfråga och visst kan det faktum att jag är från Stockholm påverka min empiriska undersökning.

Om man bor på Södermalm är det inte direkt något häpnadsväckande i att omges av hbt-personer. Genom åren har man haft grannar, bekanta och goda vänner som inte är straight. I Zinkensdamm är det vanligare med bögar än Sverige- och Kristdemokrater om man säger så...

Om det sedan finns homosexuella inom fotbollen som gärna skulle vilja komma ut men inte vågar så är det såklart jättetråkigt, men samtdigt så är det väl inget krav att man på något sett måste skylta med sin sexuella läggning?

Vill man inte berätta för hela idrotts-Sverige att man är gay så bör man slippa. Så länge man står för vem man är och trivs med det. Hur många öppet sportjournalister har kommit ut ur garderoben till exempel?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".