Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Det värsta lägret genom tiderna

Publicerat onsdag 27 februari 2008 kl 12.01

Väldigt många har hört av sig med egna skrönor och minnen från träningsläger. Oavsett nivå verkar det finnas många härliga stories från resor med fotbollslag. Jag ska försöka samla på mig fler historier och lägga upp på bloggen!

Här kommer nu plats nummer ett, mitt allra värsta lägerminne. Hittills, kanske ska tilläggas.

1. Westerbork, Holland med Djurgården 2000.

Sannerligen inte någon rolig historia. Det började redan med resan, 24 timmar i buss ner till södra Holland. Någon hade köpt in hela TV-serien Friends på vhs (old school!), och ni som följt bloggen vet vad jag tycker om det programmet...
Ett avsnitt då och då kan man väl tåla men around the clock: Fruktansvärt!

Väl framme i Westerbork checkade vi in på ett litet motell. Iskalla rum där man gjorde bäst i att sova fullt påklädd för att inte förfrysa.

Westerbork är mest känt för att att ha varit orten där ett av Hollands största koncentrationsläger under andra världskriget låg. På promenaden till träningsplanen passerade man det numera öde lägerområdet. Svårt att vara på gott humör efter det!

En vecka var vi borta och utan överdrift regnade det non-stop. Inte så farligt i sig, men ganska jobbigt när vi bara hade fått med oss två uppsättningar träningskläder. Och utan möjlighet att tvätta eller torka dessa mellan dagarnas två träningspass! Jag ryser bara vid tanken på att stelfrusen efter ännu en frostig natt dra på sig ett par kalla, våta strumpor.

Överkokt pasta med smaklös tomatsås stod på menyn varje lunch och middag. Mot slutet av veckan var det nästan ingen som käkade av motellets mat. Istället väntade man tills det var okej att lämna bordet, för att sedan gå till en närliggande restaurang och äta sig mätt på pommes frites och majonnäs.

Det här var som sagt innan dvd och laptop ingick i varje spelares resekit. Ville man inte hänga vid receptionens flipperspel, vilket man sällan gör efter att ha fyllt tio år, var det ont om aktiviteter på fritiden.

På den här tiden gick jag fortfarande på gymnasiet, och hade fått med mig läxor att göra under lägervistelsen. Jag satt uppe på rummet och läste om industriella revolutionen medan min rumskamrat Niklas Rasck svor över TV-utbudet.

Endast holländska och tyska kanaler med dubbade program, och en musikkanal med en variation på spellistan värdigt en reklamradiostation i Stockholm.

En hel vecka med Beyonces tokwailande i Destiny’s Childs ”Say my name”! Guantanamo-varning!

Inte en dag för tidigt var det äntligen dags att åka hem. Märkligt nog hade det planerats in ett stopp på vägen hem, någonstans i södra Sverige hoppade vi av bussen och spelade träningsmatch mot GIF Sundsvall. Med den uppladdningen blev det såklart storstryk i vad som var en värdig avslutning på ett läger som går till historien som det värsta genom tiderna.

(27 feb)
Richard Henriksson
richard.henriksson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".