Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Christian Olsson: Dagbok från Lugano

Publicerat söndag 8 juni 2008 kl 13.18
1 av 2
Christian skriver dagbok.
2 av 2

Radiosportens Christian Olsson skriver dagbok från Lugano, där han laddar för EM tillsammans med det svenska landslaget.

Läs eller lyssna på dagboken.

Del 4
Hej dagboken!
Nu andas vi schweizisk luft igen, eftersom landslaget ska göra det. De i laget flög hit från Österrike på några minuter, medan Martin från Radiosportens webbavdelning och jag hade lyckan att göra resan i en bil istället.

Det är nämligen svårt att hitta en vackrare väg än den mellan Innsbruck och Lugano. Bilen har hela tiden sällskap av de fantastiska bergen, Alperna, som ibland är en vacker kuliss en bit bort, men för det mesta är helt nära med snötäckta toppar och ultragulliga ”Sound of music-ängar”.

Ganska ofta går vägen genom bergsmassiven i tunnlar som mäniskan och hennes maskiner karvat ur under lång tid och med stor precision.

Det finns tunnlar för precis alla smaker. Från små, korta, vardaliga tunnlar till kilometerlånga ingengörsmästerskap.

När vi körde genom en schweizisk tunnel slog det mig hur välsputsad och välskött den var. Väggarna blänkte och asfalten var nyborsat. En standard som en österrikisk tunnel aldrig skulle nå upp till.

- Jo det är skillnad mellan länderna, dessutom ser de på varandra på olika sätt, schweizarna och österrikarna, säger webb-Martin som pluggat ett år i Österrike.

- Österrikarna menar att schweizarna är stela och inte vet hur man har kul, medan schweizarna menar att österrikarna aldrig tar något på allvar, förklarade webb-Martin de vanligaste generaliseringarna.

Schweiz har redan åkt ur fotbolls-EM, men ikväll kan Österrike ta sig till kvartsfinal om de besegrar Tyskland av alla lag.

En uppgift österrikarna tar på största allvar och det kan bli en kul kväll.

Ja, det var väl dagens dos. Vi hörs igen nästa gång dagboken!

Christian Olsson
Christian.Olsson@sr.se

Del 3
Hej igen, dagboken!
Vi har ju förstått att det är viktigt med en god och glad och avslappnad stämning i ett lag som vill nå framgång.

En sån stämning har inte alls alltid funnits kring det svenska fotbollslandslaget... Men nu, här i Lugano, verkar det som att de i laget mår bra med varandra.

Det visar de på fotbollspelares vis.

I går, till exempel, när jag stod och intervjuade Petter Hansson så kom Marcus Allbäck gående förbi och lappade till Hansson i magen - hårt så att mikrofonen hoppade till - men Hansson blev inte alls arg, utan han och Allbäck möttes i ett leende, som var på riktigt.

Kanske fick Hansson igen, kanske var det ”tack för senast”...

När spelarna värmer upp inför träningspassen ägnar de sig gärna åt att stå i ring på planen och sparka bollen till varandra och den som till slut missar bollen tvingas härma en gris eller en hoppande häst... eller en kväkande ko på ett inspirerande sätt, och så skrattar de andra åt OCH med honom, känns det som.

Dessutom skojar flera spelare med den ordningsamme landslagschefen Lars Richt när vi i media ser på, och Richt skrattar lätt i retur.

De två spelare som är längst i från att få spela i EM; mittbacken Andreas Grankvist och tredjemålvakten Johan Wiland verkar helt ha accepterat sina reserv-för-reserven-roller, ger järnet på träningarna för att stärka laget och tycks inte alls planera någon sorts revolution.

Kanske betyder detta nyss sagda ingenting, dagboken.....Men det kan vara riktigt viktigt!

Nääh, nu måste jag sluta.

Hela kroppen skriker efter ännu en salami-macka.

Lugano består nämligen till största delen av salami-mackor... och de är goda!!

Vi hörs igen nästa gång, dagboken!!

Christian Olsson
christian.olsson@sr.se

Del 2
Hej, dagboken!
Nu vet jag varför mina intervjuer med Anders Svensson alltid blir så hopplösa. Jag kom på det i går, efter ännu ett viktlöst ”fråga-svar-försök” på landslagets hotell här i Lugano.

Svensson har, nämligen, ett litet livligt födelsemärke på sin näs-spets och detta märke har en hypnotisk inverkan på mig.

Jag tittar på det hela tiden och tänker... att det ser allt före ögonen, eftersom det sitter längre fram... tänker på alla bollar det sett passera tätt förbi på väg mot Svenssons panna... Och så plötsligt tystnar Svensson; klar med sitt svar, inväntandes nästa fråga, som ju inte alls är klar... och så blir det som det blir...

Svensson och de andra i landslaget tycks, för övrigt, ha funnit sin rytm i lagbyggandet här i Lugano.

Träning kring lunch och på eftermiddagen någon slags frivillig gemensam aktivitet, i dag finns - till exempel - golfspelande på programmet.

Vi som är så lyckligt lottade att vi får bevaka landslaget på plats här vid Lugano-sjöns stränder har upptäckt flera saker som återkommer och är typiska för livet här.

På restaurangerna kan du, exempelvis, räkna med cigarettrök mitt i pastan. Det finns inget sån’t där rökförbud här...

Sen är Lugano en enormt backig stad. Backarna är perfekta för den som vill hitta en ny dimension i sin löpträning....och helt fruktansvärda för den som dagen före resan hit köpte nya skor och nu umgås med skoskav stora som mynt.

Jah, det var det, dagboken!

Vi hörs igen nästa gång!!

Christian Olsson
christian.olsson@sr.se

Del 1
Hej, dagboken!
Om man kommer till Lugano med bussen från Milano, så kliver man av vid tågstationen mitt i stan.

Där går det att få intrycket att allt plötsligt blivit dyrare och renare, mer välskött... bakteriefritt... jaa antiseptiskt...

Jag fick en klinik-känsla... som fortfarande håller i sig. Jag är helt säker på att det handlar mycket om kamomill-te, krämer och kontroll bakom de måga välstrukna gardinerna.

En annan Lugano-känsla är att det var här de uppfann vykortet; för här är svårbeskrivligt vackert med höga och låga alptoppar åt alla håll kring den sävligt skvalpande, men djupblå-gröna sjön i kortets mitt.

Det finns åtminstone några tydliga tecken på att det svenska fotbollslandslaget håller till i Lugano; alltifrån Sverige-färgade bussar i lokaltrafikens tjänster till en plastko i naturlig storlek (alltså ett riktigt schweizer-nöt...) målad i gult och blått.

Det går alltså att finna spår av svenskarnas närvaro... Men å en annan sida - slog det mig - är det nog nästan omöjligt att hitta tiggare och hemlösa i välskötta Lugano...

Jah..., det är det jag kommer i håg att jag ville försöka berätta om... Ja vi hörs igen nästa gång, dagboken!

Christian Olsson
christian.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".