Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En fin svit är bruten

Publicerat måndag 13 juli 2009 kl 09.39

Jag har haft en otrolig tur genom karriären och klarat mig helt från allvarliga skador. Och sedan jag kom till BP, inte missat en enda match. Den enda spelare som spelat samtliga allsvenska matcher i klubben. Något jag faktiskt varit väldigt stolt över.

Igår tog den fina streaken slut.

Allt kändes bra på uppvärmningen, kanske var jag till och med piggare än vanligt. Jag var på gång. Laddad.

Sista övningen innan vi går in i omklädningsrummet och gör oss klara för inmarsch är skott på mål. Igår när jag skulle skjuta mitt första skott hugger det till i vänsterlåret.

Jag har som sagt väldigt ringa erfarenhet av skador så jag fattar inte riktigt vad det var som hände. Men det råder inga som helst tvivel om att något är fel.

Jag försöker jogga igång, i tron att det onda kanske släpper av det. Gör ett försök att slå till bollen igen. Det gör ont, och bollen som var tänkt att gå 30 meter uppnår knappt styrfart.

Det är inte mycket att göra annat än gå in omklädningsrummet. Efter behandling som består av kyla på mitt onda lår går jag in duschen och får sedan se matchen från läktaren. Första gången någonsin som jag ser en BP-match från läktarplats. Det kändes konstigt och väldigt frustrerande.

På dagens träning ska jag få en diagnos över vad som hänt. "Hoppas" på att det är en sträckning, en skada som tar någon vecka att komma tillbaka ifrån. Värre då om det skulle vara en bristning.

Hemkommen från Grimsta på kvällen, börjar tankarna om den närmaste framtiden komma. Jag börjar älta. 

Första gången jag är skadad. Och jag som alltid brukar snegla mot stackarna som tvingas träna tråkig rehab samtidigt som vi andra spelar fotboll och tycka synd om dem.

Kommer jag kunna hålla humöret uppe?

Varför skulle jag ens skjuta på uppvärmningen? Det är inte alltid jag gör det, brukar ju sällan komma i avslutningslägen ändå.

Hur många matcher kommer jag att missa?

Blir det bänken när jag åter är fit for fight? Någon annan går säkert in och gör det bra på min plats.

Är jag en tönt som blir så här stirrig över en förhållandevis lätt skada?

Jag vet ju att det här är sådant som händer alla spelare. Det är bara det att det inte brukar hända mig.

(13 juli)
Richard Henriksson
richard.henriksson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".