Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En sprudlande cirkusföreställning i Åbo

Publicerat lördag 29 augusti 2009 kl 13.44

Åbo 2009-08-28

Skymningen hade fallit ganska djupt när jag äntligen fick plocka ihop sändningsutrustningen på läktaren efter matchen. Än en gång hade arrangörerna låst grindarna så att jag fick klättra de mest underliga vägar i halvmörkret.

När stoppade headseten i packväskan hörde jag de taktfasta melodierna. Först en struttig "Gladiatorernas intåg" och sedan en mer smeksam "Caravan". Det var klassisk cirkusmusik.

Från läktaren såg jag det rödblå tältet, uppslaget i utkanten av Åbos stora sportfält. En kringresande cirkus hade galaföreställning p* fredagskvällen.

Jag tänkte på den show jag sett på fotbollsplanen framför mig. En rykande snabb, innovativ inledning av Sverige. Ledning 2-0 och sedan – ingenting. Raka motsatsen till cirkusens drama och hänförelse.

Inom herrfotbollen finns ju inget värre än ett Italien som behöver vinna med 1-0, gör det målet och sedan spelar kontrollfotboll resten av tiden. Nu fick de italienska damerna känna av den medicinen.

Jag klagar verkligen inte. Sverige är klart för kvartsfinal och tömmer verkligen inte sina fysiska reserver inför fortsättningen. De andra ländernas spioner m*ste beundra Sverige för ett in i h-e smart spel.

Men underhållningen på sportområdet i Åbo den här kvällen, den stod den anonyma rödblå cirkusen för.

Kosovare Asllani talar igen! Först med fötterna – 2-0 betydde hennes första landslagsmål – och sedan med pressen.

Kroppsspråket talade det också. Än är förhållandet till murvlarna bakom anteckningsblocken och mikrofonerna reserverat, men jag tror att det släpper.

Tjejen är 20 år och har mycket att säga, även med rösten. Jag hoppas att målgesten med pekfingret framför munnen bara var en kopia av Zlatan – inte ett tecken på att hon ska fortsätta tiga.

Fast kvällspressen tolkar ju alltid saker fel. En av dess journalister undrade om gesten skulle föreställa en etta.

– Tyckte du att det såg ut som en etta? undrade Kosse retoriskt.

Som sagt. Hon har mycket att säga, hoppas hon bestämmer sig för att fortsätta göra det också.

Paul Zyra
paul.zyra@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".