Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Blogg

Jonas Enarson: "Valletta tisdag morgon"

Publicerat tisdag 8 september 2009 kl 12.18
1 av 2
2 av 2

Vår man på plats på Malta bloggar inför onsdagens kvalmatch.

Jag drar bort gardinen från hotellrumsfönstret - ännu en jättelik lyxyacht har ankrat upp med aktern mot kajen där nere i den stora hamnen. Lite längre bort ligger bryggorna med normala båtar - såna vi är vana att se längs de svenska kusterna.

Blir alltid lika häpen över storleken på de här enorma fartygen och undrar varför de ska vara av sånt megaformat.

I somras imponerade en stor norsk båt på den svenska västkusten - den var verkligen gigantisk i de förhållandevis små bohusländska hamnarna. Den båten hade fått plats på akterdäck på ett par av skeppen här i Maltas hamn.

De mest underliga saker kan föresten hända i en hamn. Jag kommer ihåg en högsommardag i mitten av 90-talet när jag sommarjobbade som hamnvakt i Marstrand. Många galna norrmän upplevde man - och en dag ringde telofonen:

"Har dere plats för ett flygplan" - nåt sånt lät det och självklart var jag övertygad om att det var non som drev med mig så jag var högst tvivlande till förfrågan.

Men mannen i andra änden av luren stod på sig:

"Har dere plats för ett flygplan - Knut kommer om to timer"

Knut - vilken Knut - och hur stort är planet undrade jag.

Jo Knut var Knut Frostad, skeppare på Whitbreadbåten Kvaerner (för övrigt den yngste kaptenen som deltagit i jorednruntkappseglingens historia). Som om jag skulle veta vem Knut var. Och jo han skulle landa på vattnet i södra inloppet med sitt lilla plan och ville ha en bra plats.

Det var bara att gå och skruva ner en skylt längst ut på en av pontonerna för att ett par timmar senare se Knut Frostad glida in med sitt plan och förtöja på nocken med ena vingen stickande in över bryggan.

Sånt händer nog i alla fall inte här i Maltas hamn!

Det som annars är mest närvarande när jag sitter här på rummet är bussarna. 100 meter från fönstret ligger City Gate - porten in till Valletta. Där inne är det bilfritt vilket innebär att alla bussar har den stora cirkelformade asfaltsplätten precis nedanför mitt rum som slutmål.

Bussarna är skitfräcka - de flesta hämtade från det engelska 50-talet eller 60-talet. Gula med en röd rand och vitt tak åker de runt med öppna dörrar. När de väl kommer fram till stationen här nedanför så tutar de - och det är inget tut vilket som helst utan rejäla trudeleutter. Alla gör det hela tiden. Det är absolut inte störande......bara......annorlunda.¨

Tidigare inlägg:

Jonas Enarson
jonas.enarson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".