Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bekräftelsen är boven i dramat

Publicerat onsdag 9 november 2011 kl 17.43
Emelie Ölander

Undertecknad har nu sållat sig till en av de där man kan referera till som ”f.d. fotbollsspelare”. Man hade inte tänkt få en identitetskris, börja missbruka eller bli en soffpotatis.

Fast har det hänt så många, varför skulle det inte hända mig. När man spelar fotboll hela sitt liv blir det sin identitet. För vänners vänner och familjens vänner har man alltid presenterats som ”fotbollsspelaren” varpå det kommit fram hur duktig man är och blablabla...

Det är slut med det nu, den riktiga världen väntar.

Fotbollen är svart eller vit. Antingen är du bra eller dålig. Gör du en bra match gör alla high-five. Gör du en dålig match möts du av undvikande blickar.

Det är samma för alla. Även om de allra största stjärnorna upplever högre berg och djupare dalar är upplevelsen inte mindre märkbar för de som inte cashar in 90 mille om året.

Man är det man presterar.

När man slutar spela vet man inte längre vem man är. Fotbollsspelaren är inte en gångbar identitet när du tvingas sätta ett ”före detta” framför.

Fotbollen kan få dig att känna dig som bäst i världen, eller sämst i världen. I sina sämsta stunder får den dig att må för jävligt men till skillnad från världen utanför får den dig att i alla fall känna dig levande.

Världen utanför är gråskalig. Det finns en charm med det men om du är van vid kickarna man får vid att vinna och närapå depressionerna när man förlorar känns det konstigt att kliva in i en värld där du inte bedöms. Där du inte är bra eller dålig, du bara är.

Personligen tror jag att man med tiden blir en bekräftelse-junkie. Alltså en som lever på uppskattning som vampyrer lever på blod. Det blir en drog. När Messi gör mål jublar kanske 80 000 på Nou Camp och sjunger hans namn. Vecka ut och vecka in får han den största bekräftelsekicken en människa kan få.

Vad tror du händer när han lägger av? Abstinensen gör sig påmind. För alla världsspelare är bara människor precis som du och jag, om vi en gång fått smaka på ett rus som känts så bra är det svårt att vara utan det.

Bekräftelsen man fått genom fotbollen är ofta den enda bekräftelsen fotbollsspelare får eftersom det i mångt och mycket är det enda en fotbollsspelare har tid att göra.

När du lägger av är det som att förlora en del av dig själv. Framförallt är det som att förlora det enda du visste att du var riktigt bra på.

Livet efter fotbollen blir som att plötsligt behöva lära sig cykla igen. Det är okänt och ovisst, du vet inte om du någonsin kommer känna dig oövervinnerlig igen.

Det är lika skrämmande som det är spännande – livet efter fotbollen.

Emelie Ölander
emelie.olander@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".