Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Eriks bästa nöje - veckans artist: Timbuktu

Publicerat fredag 3 april 2009 kl 08.00
1 av 5
2 av 5
3 av 5
4 av 5
Timbuktu tillsammans med funkbandet Damn!
5 av 5
Ung och korthårig, nyss utrustad med en afrikansk stad som namn.

Som ung hängde Jason Diakté vid Lunds hetaste scener och iakttog den exploderande hiphopscenen. Tids nog var det hans tur att äntra den och Jason började göra egen musik. Det var tur. Idag är han en av Sveriges mest kända hiphopare. En artist som blivit hyllad för sina texter, engagerat sig i samhällsfrågor och som nu har blivit sosse.

I början av nittiotalet slog hiphopen ner som en bomb i Lund och plötsligt växte en scen fram. Jason Diakté hade ett gediget musik-intresse med sig hemifrån via pappans skivsamling och kollade in artisterna som uppträdde i stan och lät sig inspireras. Jasons föräldrar är amerikaner och kom till Sverige på sjuttiotalet för att plugga, men pappan bodde då och då i New York och hade bra koll på den svarta musiken. Under Jasons uppväxt berättade han ofta om familjens bakgrund i Mali. Jason började läsa om sina förfäders land och fäste sig vid staden Timbuktu. Och se där; han hade hittat sitt artistnamn.

Efter många demoinspelningar kom till slut chansen att släppa en singel tillsammans med producenterna Falcon och Sleepy. Singeln, ”Life Stress”, fick fart på bokningarna och under de kommande åren spelade Jason mycket i både Sverige och Danmark. I Köpenhamn träffade han den danska sångaren och producenten Obi. Tillsammans gjorde de skivan ”Bright Lights, Big City” under det gemensamma namnet Excel.

 

Allt tar fart

Det första egna släppet kom 1999 och Timbuktus första fullängdare, ”T2: Kontrakultur”, släpptes året därpå. I samma veva startade han dessutom sitt eget bolag, Juju Records. Men det här var bara början. De följande åren var otroligt produktiva och alltfler upptäckte den kortvuxne skåningen med det lockiga håret. Förutom att släppa en skiva om året hördes han i radioprogrammet P3 Hiphop, genomförde flera turnéer, deltog i filmen Babylon-sjukan (okej, kanske inte världens allra bästa rulle, men ändå) och skrev dessutom musiken till TV-serien Kniven i hjärtat.

 

Alla vill till himmelen men ingen vill dö

En låt som fick Timbuktu att bli än mer känd, även på ett bredare plan, var ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”. Det var under en resa till Ghana som Timbuktu och vännen M.O.N.S. hängde på ett kafé, när en äldre man kom fram och började prata. Bland annat sa mannen att ”In Ghana, it¹s like everyone wants to go to heaven but no one wants to die”. Att mannens ord där på kafét skulle påverka svenska folkets nynnvanor under 2003, hade han förmodligen inte tänkt själv. Men så blev det.

 

 

Nedladdningsdebatten

I takt med att nedladdningsdebatten tog fart i Sverige var det många artister som ombads uttala sig om hur de såg på frågan om huruvida musik ska vara fri eller inte. Många vågade nog inte uttala sig, av rädsla att stöta sig - antingen med kollegorna eller med fansen. Men Timbuktu valde sida och gick öppet ut och sa att vi måste acceptera att verkligheten ser ut som den gör, och sluta försöka bekämpa nedladdningskulturen. Att den redan är ett faktum, och att musikbranschen skjuter sig själv i foten när man lägger ner en massa energi på att jaga privata fildelare.

Man kan fråga sig om Timbuktu, som har flera år i rad fått IFPI:s pris, kommer att kunna räkna med fler statyetter från just dem. Särskilt med tanke på att Tumbuktu dessutom valde att släppa en singel i början av året - på The Pirate Bay.

 

Brevet till statsministern

Men det politiska engagemanget är inget nytt. År 2003 skrev Timbuktu en låt i brevform till Sveriges dåvarande statsminister, socialdemokraten Göran Persson. I låten Ett Brev skrev Timbuktu att han vill veta om Persson tar sitt ansvar för fred, mot rasism och fascism. Han skrev också att man borde ”sluta tracka dem som röker holk ibland”. Just det där sista blev en egen liten debatt, men det är en annan historia.

 

 

Statsministern måste ha känt att ”det här med rap kan man väl inte så svårt? Det är nog min grej också?”. Sagt och gjort; han knåpade (eventuellt med hjälp av några yngre partikompisar) ihop ett svar. I rapform. Den som någon gång undrat om inte rapkonsten egentligen är ganska enkel, får svar på frågan här. För statsministern skrev bland annat, med anledning av vad Timbuktu skrev om Bush, att ”Han gör nog det som är bäst för USA - det är därför jag euron vill ha”. Det är alltså en konst att skriva en bra raptext. Inget man bara gör.

 

Blir sosse

Men trots svarets kvalité, måste Jason Diakté ha imponerats av det - eller åtminstone charmats. För sex år senare, faktiskt för bara ett par veckor sen, gick han med i Socialdemokraterna. Då hade visserligen Göran Persson hoppat av för länge sen, men vem vet - kanske fick han ett löfte om att trakasserierna mot holkrökande skulle upphöra? Men även om hiphop handlar om engagemang, hur hiphop är det att gå med i ett parti?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".