Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Eriks bästa - veckans artist: Whitney Houston

Publicerat fredag 28 augusti 2009 kl 12.13
1 av 6
2 av 6
3 av 6
4 av 6
5 av 6
6 av 6

Med Aretha Franklin som gudmor och en helt otrolig röst i bagaget har man bra förutsättningar för att bli en stor sångerska. Och visst lyckades hon, men med framgången kom också problemen såsmåningom. Efter att nära nog ha förstört sin karriär gick hon till botten med problemet och gick in i studion. Tre år senare är hon tillbaka. Veckans artist på Eriks bästa är Whitney Houston.

När jag var liten spelade min storasyster in band med låtarna som gick på radio. Jag lyssnade jämt på de där banden. Det här var långt innan jag blev medvetet musikintresserad - jag kanske var fyra, fem år. Men jag minns en artist. Det var en röst som fyllde hela rummet där jag och min syster bodde varannan helg när det var dags att hänga hos pappa. Den där rösten var speciell. Ibland lät hon liksom som ett lejon, minns jag att jag tänkte. Det som kom ut ur högtalaren var stort och ganska upprört, men så ibland blev det lugnare. Jag minns att jag gillade när hon tog det lite lugnare, rösten. Det var Whitney Houston som visade prov på sin dynamik.

Sina första år i livet spenderade Whitney Houston i Newarks projektområden. Inte helt lugna kvarter kan man säga, och efter upploppen i slutet av sextiotalet flyttade familjen och den fyraåriga Whitney till ett medelklassområde. Inom familjen fanns ett stort intresse för musik - mamman var gospelsångerska och hennes gudmor var ingen mindre än Aretha Franklin. Whitney började tidigt sjunga i kyrkokören och spela piano. Såsmåningom började hon följa med mamman på hennes spelningar och det hände att hon deltog i uppträdandena.

När hon blev lite äldre började hon intressera sig för annat än kören och pianospelandet. Sången var uppenbart hennes rätta instrument och mamman övade mycket med henne. När hon var fjorton sjöng hon på en singel med ett band som efter att låten släppts ville att hon skulle fortsätta samarbetet med dem men Whitneys mamma sa nej - flickan skulle gå klart skolan. Ett klokt beslut från en kvinna som hade sett mycket av artistvärlden på nära håll och som visste att chansen att slå stort inte var enorm. Särskilt inte om man är svart. Men bollen var i rullning och även om Whitney fortsatte att gå i skolan som kom musikkarriären att bli allt viktigare. Likaså jobben hon fick. 1978 sjöng hon som femtonåring bakom Chaka Khan på I'm Every Woman - en låt som hon många år senare själv gjorde succé med i soundtracket till filmen Bodyguard.

Efter skolan började Whitney arbeta som modell. Under den här tiden fick hon också flera erbjudanden om skivkontrakt, men tackade nej. Det var inte förrän 1983, under ett uppträdande på en klubb tillsammans med mamman, som hon upptäcktes av skivbolaget Arista Records och bestämde sig för att på riktigt ge sig in i branschen. Bolagets chef Clive Davis, som kom att spela en avgörande roll i hennes karriär senare, gav henne ett miljonkontrakt. Det var en säker affär - ingen kunde säga nej till kvinnan med rösten.

Men någon skiva blev det inte än på ett tag. Förmodligen ville väl Clive inte en så dyr artist skulle falla på en dålig produktion. Efter ett par år hade man hittat rätt producenter och låtskrivare. Debutskivan komm ut 1985 och fick namnet Whitney Houston. Och det verkar som om detta var vad världen hade väntat på. Skivan blev den den bäst säljande debuten av en kvinna.

Två år senare kom uppföljaren, Whitney. Kritikerna menade att skivan lät för mycket som debuten, men publiken uppskattade uppenbarligen vad de hörde. Den här gången gick det så bra Whitney blev den första kvinnliga artisten att nå förstaplatsen på Billboards 200-lista för album. De här framgångarna menar många inte bara gynnade Whitney, utan öppnade dörren för andra svarta kvinnliga artister som Janet Jackson och Anita Baker. Just kampen för svarta var också något som Whitney ägnade sig mycket åt. Vid denna tid drogs ju världen med ett Sydafrika där svarta förtrycktes som en del av ett system - helt öppet. Whitney genomförde en konsert till förmån för Nelson Mandela. Under sin tid som modell vägrade hon också att göra reklam för företag som samarbetade med Sydafrikaregimen.

I slutet av åttiotalet gick förmodligen Whitney omkring och log mest hela tiden. Inte bara för att hon hade en modells tandrad, utan också för att det verkligen var hennes tid just nu. Hennes skivförsäljning hade kunnat driva en mindre stat, hon dejtade roliga killar som Eddie Murphy och allt pekade på att det bara kunde bli ännu bättre. Hon var helt enkelt störst sen Michael.

När det vit-turkosa åttiotalet övergick i ett kulört mörkare nittiotal började det komma kritik mot den ännu unga superstjärnan. En del menade att Whitney hade blivit en sellout. Att musiken på skivorna saknade känsla, vilket var tydligt när man såg henne uppträda på scen. Hon svarade visserligen att hennes väg var den som var rätt för henne, men på något sätt måste hon ha tagit åt sig av kritiken. Det kommande albumet lät annorlunda. 1990 kom I'm Your Baby Tonight, en skiva med ett mer urbant, rytmiskt och dansant sound. Den här gången togs hon väl emot av kritikerna, men publiken var inte lika hänförd som efter Whitney. Hon hade med andra ord blivit lite mer kreddig, på det sätt som en superstjärna kan ha kredd.

Vid den här tiden började Whitney umgås med r'n'b-stjärnan Bobby Brown. De gifte sig 1992 och fick ett år senare en dotter, Bobbi Kristina. Bobby hade redan visat tecken på att ibland stöka till det för sig. Polisen hade knackat på dörren förr, så att säga. Men kanske verkade det spännande i Whitneys ögon. Det skulle dock bli mindre spännande och mer obehagligt senare i äktenskapet.

Som enligt en mall för hur en megastjärnas karriär ska utvecklas, började Whitney nu öppna sig för tanken på att bli skådespelerska. Och medan andra hankar sig fram på teaterskolor, går med på att spela Iprentabletter och jobbar på caféer för att få allt att gå ihop, gick Whitney direkt till Norrmalmstorg, köpte hotell och cashade in. Hon spelade in filmen Bodyguard med Kevin Costner - en rulle som drog in 21 miljoner dollar. Succén var total och till soundtracket gjorde Whitney sex av låtarna. En av dem var Chaka Khanhiten I'm Every Woman. Men den här gången var det Whitney som sjöng refrängen.

Efter succén med Bodyguard fick Whitney blodad tand och hoppade på fler filmprojekt. Mellan inspelningarna uppträdde hon en hel del. Bland annat var hon en av de absolut första artisterna att spela för den sydafrikanska publiken efter att landet blivit av med överjävliga apartheidsystemet.

Särskilt mycket tid att spela in nya skivor blev det med andra ord inte för Whitney under nittiotalet. Det dröjde åtta år innan uppföljaren till I'm Your Baby Tonight kom ut. Men när väl My Love Is your Love nådde skivaffärerna (skivaffär - en butik där man betalade för plast med musik på) var succén ett faktum. Whitney Houston hade gjort det igen - och hon hade utvecklats. Den nya skivan andades ännu mer street än föregångaren och hiphopeliten stod på kö för att samarbeta med Whitney.

Allt hade verkligen kunnat vara toppen och länge verkade det också som om så var fallet. Men efter att My Love Is Your Love kommit ut började Whitney bete sig annorlunda. Den tidigare så sofistikerade och kontrollerade stjärnan började komma försent till intervjuer och repetitioner - om hon ens dök upp. Såsmåningom började ryktena om hennes och Bobbys vilda liv florera. Det handlade om alkolhol, droger och våld. Men Whitney sa ingenting, men hennes sätt avslöjade henne. Kontakten med Clive Davis bröts efter att hon inte dykt upp på en spelning där han skulle firas. Vid repetitionerna inför ett Academy Awarduppträdande i början av 2000-talet uppträdde hon osammanhängande, sjöng fel text till låtarna. Hon fick aldrig uppträda.

Ett riktigt tydligt exempel på en person som börjar tappa fotfästet alltså. Ändå ville hennes skivbolag att hon skulle skriva under på ett sexskivorsavtal värt 100 miljoner dollar. Inte ens under sina tjugo år som artist hade hon kommit upp i så många skivor. Ett par veckor senare uppträdde hon på en gala där Michael Jackson firande trettio år som artist. En smal, blek och hålögd Whitney mötte pressen efteråt på röda mattan. Journalisterna, som tidigare respekterat Whitneys privatliv trots ryktena, skrev nu precis vad de såg och vad de trodde. Whitney blev ett villebråd.

De kommande åren blev Whitneys kanske hårdaste. Hon och Bobby syntes oftare och oftare på tabloidernas skandalsidor, på bilder som vittnade om ett hårt liv där knarket alltmer verkade spela huvudrollen. Men kanske var det inte bara knarket som höll hårdare om Whitney. Allt fler anade att Bobby inte riktigt kunde hantera sin frus framgångar. Hans kärlek till alkohol och droger gjorde honom känd som en våldsam figur. Ryktena om att han slog Whitney blev fler och fler - och mitt i röran växte dottern Bobbi Kristina upp.

Under en teveintervju 2002 berättade Whitney att hon använt droger, men sa bestämt att hon inte rökte crack, så som ryktena gjorde gällande. Det citat från intervjun som berörde mig mest var det när hon berättade om sin relation till drogerna.

"Jag är inte beroende. Jag har en del dåliga vanor, men såna kan brytas".

Otroligt deppigt. Att Bobby sedan hoppade ner i soffan och berättade om sin kärlek till Whitney, blev det ännu värre. Han log mot intervjuaren och berättade med känsla att han aldrig någonsin skulle kunna slå Whitney. En mer skruvad och bedrövlig situation får man leta efter. Trots all turbulens och de tydliga tecken som fanns på att saker och ting inte stod rätt till, fortsatte Whitney att spela in låtar. Samma år som intervjun gjordes släpptes skivan Just Whitney. Recensenterna upplevde det hela som ett försök att visa upp en stjärna såsom man ville att hennes framtid skulle ha blivit.

När en känd person går över gränsen och faller handlöst kommer gamarna. Whitney, vars crackmissbruk nu var känt och öppet, blev alltmer ansatt av skvallerpressen och till slut ville till och med ett tevebolag göra en realityserie om paret i deras hem. På Youtube finns klipp från serien, där ett brutet och förvirrat par försöker underhålla kamerorna. Det hela är totalt ovärdigt och jag har valt att inte lägga upp dessa scener på sidan. Vilken påverkan serien hade på Whitney är naturligtvis svårt att säga något om, men vetskapen om att man utnyttjas som gammal trasa att skratta åt kanske iallafall inte hjälper en i ens arbete med att ta sig upp. Även i svenska tidningar kunde vi under den här tiden se bilder på en nästan tandlös Whitney i skitiga kläder och med peruken på sned. Det gick till och med så långt att dottern försökte ta sitt liv inför ögonen på Whitney. Hon överlevde dock.

Men något måste ha hänt. Efter händelsen i början av 2000-talet då Whitney skulle ha uppträtt på en gala för sin gamla skivbolagschef och mentor Clive Davis men inte kom, hade de inte haft någon vidare kontakt. Nu började de träffas igen. Möjligen var detta den ena viktiga händelse som fick henne att så sakteliga börja ta sig upp igen. Hon såg en möjlighet att återta sin forna roll som artist. Det andra, kanske ännu mer avgörande, var att hon till slut bestämde sig för att lämna Bobby. Processen påskyndades och i början av 2007, bara ett halvår efter att papprena lämnats in, var hon en fri kvinna. Dessutom fick hon ensam vårdnad om Bobbi Kristina.

Nästan omedelbart efter skilsmässan gick Whitney och Clive ut offentligen och berättade att hon återigen skulle spela in en skiva. Som totalt uträknad av omvärlden var förväntningarna kanske inte så höga och ingen hörde ett ljud på ett bra tag, men så i år kom beskedet - skivan var klar. Med ny tandrad, en av livet ärrad röst men med samma leende presenterade Whitney Houston sin nya skiva I Look To You. Istället för att försöka hoppa på autotunespåret verkar Whitney ha bestämt sig för att åldras med värdighet. Singeln Million Dollar Bill, skriven av Alicia Keys, är en retrosnygg historia som i mångas ögon tar henne om inte tillbaka - så iallafall upp igen.

I den kaotiska teveintervjun från 2002 fick Whitney frågan om vad hon ville vara om tio år. Hon svarade att hon ville vara en pensionerad stjärna med barnbarn att ta hand om. Det är bara ett par år dit. Vi får väl se om I Look To You blir hennes avsked, eller om Whitney är här för att stanna en omgång till.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".