Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Shooooooooooooo!!!!

Publicerat onsdag 13 januari 2010 kl 14.56

När jag var liten drömde jag om att bli en brandman. Jag gick från mellanstadiet till en källare i Husbyskolan, en klass för speciella elever. Jag hade en elevassistent som hette Amo Said, Amo Said var en krallig marockan som blev en stor del i min uppfostran.

Jag hade en storebror och flera kusiner som gjorde allt för mig och alla de äldre på järvafältet ville bara mig väl, de sa hela tiden att jag skulle ta hand om skolan och familjen, men man var ung och hungrig. Man växte upp i det bästa landet fast i det landets "värsta områden". Gangsters - det var det man ville bli efter man såg blood in blood out, Tupac skrek Thug life och adrenalinet tog över. Till och med idag kan man se bilder på gatubarn och varje gång de posar spelar de iskalla med westsidefingrar.

Gymnasiet kom och med bara 30 poäng, (godkänd i kärnämnena) man hade inte så många val så det blev vad det blev, en falsk elektriker, man gick från fotboll till thaiboxning. Det roliga är att man var hopplös. Jag fick mat i skolan, jag fick betalt för att gå i skolan, jag fick gratis material i skolan, jag hade en underbar familj, en underbar mamma som aldrig lät mig sova med en hungrig mage, en far som jobba måndag till söndag än idag för att se till att vi aldrig gick klädda nakna. Ändå klagade man på gatan och lekte bonanza, född i Sverige men kan inte ens behärska det svenska språket, det enda språk jag kan flytande är slang.

Gymnasiet tog slut om man blev en falsk elektriker, svagström var det man blev utbildad till fastän i praktiken kan man få det där jobbet utan gymnasiebetyg. Jag kasta allt det där more och blev det jag ville bli - en REVOLUTIONÄR, en poet som kan beröra med ord, men inte ens det räcker tal är inte lika starkt som att agera så jag bildade föreningar med vänner för att börja agera och hjälpa ungdomar i mina trakter. Jag hade tur jag gick ut gymnasiet och tydligen finns det en statistik på att 4 av 10 hoppar av gymnasiet i järva och Husby har en arbetslöshet bland ungdomar mellan 18 till 25 år på 40,3 procent. Det betyder att nästa gång du ser ett gäng på
10 personer i Husby så har 4 av dem hoppat av plugget och 4 av dem är helt sysslolösa.

Där kommer jag in i bilden för att hjälpa mina småbröder, jag och några vänner. Hur fan ska det gå till när crossen åker höger vänster och varje gångväg har farthinder? Men det är lite som tupac säger i låten happy home, If one of is got it, some of us got it, så det här kanske är fett med skitsnack men jag vet att många av er läsare går fortfarande i plugget och mitt råd är kriga annars slutar du upp som mig, en inom kolontecken gangster som skriver bögpoesi och sitter på en parkbänk och försöker fundera ut hur man ska rädda världen när man inte ens kan rädda sig själv. Det är exakt som jag säger i en dikt:

"Gatan är fortfarande rak broder så låt oss gå lite snett"


Jag kan lalla fett när jag skriver men ibland måste man vara seriös, för det är våra föräldrar som jobbar bakom spärren eller kör taxi men om vi inte gör något kommer våra små gå samma väg när de kunde blivit framtidens doktorer.

Aladin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".