Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios samlade Linnésida

Lennart Engstrand: "En "gubbe" som inspirerar än"

Publicerat fredag 25 maj 2007 kl 09.30
Lennart Engstrand på Borneo tillsammans med en köttätande växt, kannrankan Nepenthes rajah.

Som yngling farande omkring i Tivedenskogarna fick Lennart Engstrand lära sig att den älskliga blomman som kröp över mossa och döda grenar heter linnea efter en ”gubbe”. Idag är Engstrand botanist och föreståndare för Botaniska trädgården i Lund och han ser ”gubben” som den som gjorde växtvärlden möjlig att överblicka och lämnade en inspirerande upptäckaranda efter sig. Lennart Engstrand svarar här på Linnéportalens enkät.      

Vad var det i Linnés personlighet som gjorde honom speciell?

– Hans sätt att ”börja från början”. Att verkligen titta på naturen för att se hur saker förhåller sig och hur det fungerar. Han satt sålunda inte i kammaren och bläddrade i gamla böcker för att söka sanningen. De kunskaper han samlade kunde han systematisera, analysera och beskriva. Den beskrivande delen var viktig. Han kunde göra detta på ett sätt som fick andra att bli entusiastiska och därmed kunde Linnés resultat spridas med en nästan ofattbar snabbhet till andra forskare och, inte minst, till den läskunniga allmänheten.

Vad var i dina ögon det främsta han uträttade, och varför var det så märkvärdigt?

– Sexualsystemet och den binära nomenklaturen. Dessa fenomen blev just de verktyg som behövdes för att kunna hantera en vid den tiden allt mer kaotisk hög av växter. Före Linné hade man inte minsta förstående för hur växtvärlden fungerade beroende på att den var omöjlig att överblicka. Genom sexualsystemet kunde varenda växt, även de mest märkliga som kom från tropikerna, ordnas in i rätt skåp och rätt hyllor. Man kunde börja arbeta med en vettig växtsystematik. I dag arbetar man med arvsmassan för att utröna släktskap mellan arter och därmed kunna bygga ett naturligt system. Det system som växer fram går emellertid tillbaka på Linnés sexualsystem. Det var där det började. Den binära nomenklaturen, tvåordsmetoden, genomfördes konsekvent i Species Plantarum 1753. Detta verk ligger till grund för all nomenklatur hos växterna. Nu kunde växternas namn hanteras rationellt och genom att första ordet är ett släktnamn, kan man se inbördes släktskap. Anemone nemorosa hör till samma släkte som Anemone ranuculoides.

Vad är det viktigaste arvet han lämnat efter sig till idag?

– Naturligtvis alla publikationer men kanske i ännu högre grad hans sätt att arbeta. Genom sitt systematiska sätt att arbeta har Linné betytt mycket även för vetenskaper vid sidan om de biologiska. Ämnen som kemi och fysik gagnades av Linnés arbetsmetoder. Gör försök! Använd både naturen och laboratorier!

Vad tror du han skulle gjort om han hade fötts idag?

– Blivit programledare i TV, gärna för undervisningsprogram, men alltid sådana som sprider glans över personen.

Finns det någon risk att vi överskattar hans betydelse i samband med jubileet?

– Egentligen inte. Själva firandet kan väl uppfattas som hysteriskt, men det går knappast att överskatta föremålet och hans insatser.

Hur firar du jubileet?

– Botaniska trädgården i Lund har ett digert Linnéprogram. Avklarat är ”Linnés lärjungar”, en kurs för forskarstuderande som innebar en månad på Borneo. Linnés lärjungar kom aldrig dit men nu är det gjort. Bl.a. såg vi tre arter av Rafflesia, släktet där världens största blomma hör hemma, och minst tio arter av det köttätande släktet kannrankor. Andra inslag i programmet är en utställning om sexualsystemet, svenska mästerskapet i floristik(växtkunskap) med final den 6:e juni samt orkidéutställning med landskamp m.m. Botaniska trädgårdens föredrag hålls av mig och Marie Widén. Vi besöker bl.a. trädgårdsföreningar, föreläsningsföreningar och många andra sammanslutningar. Ämnen som avhandlas är bl.a. ”Orkidéer hemma hos sig och dig”, ”Svärmors trädgårdsväxter”, ”Växtvärldens värstingar”, ”Hur Linné röjde upp i det botaniska träsket”. Denna termin handlar det om ett 20-tal föreläsningar.

Vad har Linné betytt för dig personligen?

– Som yngling farande omkring i Tivedenskogarna fick jag lära mig att den älskliga blomman som kröp över mossa och döda grenar heter linnea efter en ”gubbe”. När jag några år senare började pressa växter var det utan tryck från skolan och därför enbart angenämt. Dock använde jag äldre syskons växtpress samt etiketter, där klass enligt Linnés sexualsystem skulle anges. Då fanns det orsak att ta reda på vem den där ”gubben” var och vad han hade med linnea och växtetiketter att göra. Det var ganska spännande. Att ”räkna ståndare och pistiller” blev ett uttryck för att botanisera. Som hos de flesta naturintresserade höll djurintresset på att ta över. Trots usla kikare var det ofta mer spännande att titta på fågel. Man slapp i alla fall att byta på pressen och torka gråpapper. Dessbättre rättade detta till sig efter hand och det finns betydligt många fler växtarter än fågelarter i landet. Man blir aldrig klar med botaniserandet.

Något du vill tillägga kring Linné och jubiléet?

Kan nog tycka att man tar ut svängarna kring Linné lite väl mycket. Så har man t.ex. lagt stor vikt vid Linné och maten. Visserligen hade Linné en del tankar om mat, inte minst i sina föreläsningar om dieten, men han var ingen gourmé utan uppenbarligen väldigt tråkig vid matbordet. Aldrig hör man Linné berätta om särdeles god mat, sådan som får spottkörtlarna att kramas samman. Jag tycker allt att man kunde nöjt sig med Linné och hans vetenskapliga resultat.

Enkät: Björn Gunér

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".