Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1

Tendens: När ingen längre kan vittna

Publicerat måndag 9 maj 2011 kl 12.19
Namnlappar som hängde kring Sädes hals. Foto: Cecilia Mora

Vad händer när människor som har varit med om förintelsen eller andra allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna inte längre orkar gå ut och berätta? Hur ska vi förvalta deras vittnesmål så att inget liknande någonsin upprepas?

- Vi närmar oss dagen då ingen som har varit med om förintelsen, som satt i koncentrationsläger längre kan gå ut och berätta, säger ordföranden för Svenska Kommittén mot antisemitism, journalisten Willy Silberstein. Han ser en stor risk i att personer som hatar judar ser en möjlighet i att fortsätta förneka att sex miljoner människor mördades under förintelsen. Willy menar att det är oerhört viktigt att informationen om förintelsen hålls levande även den dagen då de överlevande inte kan berätta längre.

"- Jag kommer snart tillbaka, ska bara köpa en docka som kan blunda."

Det var de sista orden som den då treåriga Säde Ikonen sade till sin finska mamma när hon skickades som krigsbarn till Sverige 1944.

Hon önskar att inget barn i världen ska behöva ryckas från sin familj och sändas som ett paket med en lapp om halsen till ett främmande land. Men hon fruktar att historien om den stora barnförflyttningen kommer att hamna i arkiv när de levande vittnesmålen dör.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".