Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programtips P2

Lördag 28 maj i Musikmagasinet: "Flyktens musik", del 3 av 5

Publicerat tisdag 17 maj 2016 kl 08.57
Mizgin Trio med Mizgin på saz, Anders Honoré på saxofon och Mirwais Fedai på tablas.  Fotograf: Tao Lytsen
Mizgin Trio med Mizgin på saz, Anders Honoré på saxofon och Mirwais Fedai på tablas. Foto: Tao Lytsen Foto: Tao Lytsen

Kl. 12.03-13.00
I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tablaspelaren Mirwais Fedai samt saz-spelaren och sångerskan Mizgin.

 

Mirwais Fedai var ett år gammal när han tillsammans med sina föräldrar flydde från Afghanistan. De sålde allt de hade och gick till fots från huvudstaden Kabul till Jalalabad. Genom bergen tog de sig fram på en åsna till Pakistan och hamnade slutligen i Köpenhamn. 

Mirwais har spelat tablas, indiska handtrummor, i femton år och studerade hos en indisk tablamästare.

– Tablas har definierat mitt liv, räddat mig själsligen och fått mig att satsa på skolan och studierna, säger Mirwais Fedai, som snart tar examen i politisk kommunikation vid CBS, Copenhagen Business School, alltså Handelshögskolan i Köpenhamn.

– Genom tablaspelet har jag kommit in i musikmiljön och bildat ensembler med musiker från andra kulturer. Tablas hjälper mig knyta an till mina föräldrars kulturella rötter, även om jag samtidigt känner mig väldigt dansk. Mina föräldrar har stöttat mig fantastiskt och har bland annat köpt mina trummor från Indien, berättar Mirwais. 

– Jag har vidgat mina musikaliska vyer genom tablas och förstår musik på ett språk som inte nödvändigtvis kräver att du fattar meningar, ord och en främmande kulturell logik. Det räcker med att förstå rytmen, som jag menar är ett universellt språk i sig själv, säger Mirwais Fedai.

Mirwais spelar bland annat i ensemblen Dunia och med sazspelaren och sångerskan Mizgin, som Musikmagasinet möter i en lägenhet i norra Köpenhamn.

Mizgin föddes i Batman i Kurdistan i sydöstra Turkiet. Vid två års ålder fick hon polio och blev rullstolsbunden. Familjen tvingade henne att bära hijab och gömde undan henne. Hon fick inte gå i skolan då vägarna var oasfalterade, knöliga och gropiga. Hennes mor hade sju barn att ta hand om så hon hann inte bära Mizgin.

– Utan rullstol kravlade jag omkring. Min bror köpte ett långhalsat och tresträngat mindre lutinstrument som heter saz. Jag lärde sig spela det i hemlighet, för som kvinna fick jag varken spela eller sjunga i byn, berättar Mizgin

– Jag kunde inte andas, och det kan inte de unga kurdiska kvinnorna idag heller. Förra året begick 92 unga kvinnor självmord i min hemstad Batman, säger Mizgin, som vill ändra kvinnornas situation i det kurdiska samhället med hjälp av sina sånger och sitt spel på saz.

Senare blir Mizgin en känd kurdisk sångerska och arresteras av turkisk polis då hon sjunger på kurdiska. Hon slängs in i ett kolsvart rum med blod på väggen och en förfärlig lukt. Vid den här tiden har många av hennes vänner slagits ihjäl och hon vet inte vem som mördat dem. 

Mizgin flyr till Köpenhamn och får asyl. Idag leder hon Mizgin Trio med sin make Anders Honoré på saxofon och Mirwais Fedai på tablas.

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".