Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. En reseguide som funkar som ett slags uppslagsverk där du som lyssnar kan få tips och...

Rapport från Atlantiska Oceanen

Publicerat torsdag 12 juli 2007 kl 15.51

Fredrik Fyhr ombord på Windwalker rapporterar från resan.

Inte en sekund för tidigt lämnade vi St. Martin en onsdag 
eftermiddag. Vi hade tillbringat en hel vecka med att proviantera och köpa utrustning inför överfarten, men trots alla förberedelser hängde jag uppe i masten och fixade med radarn, tio minuter innan avfärd. Dagens broöppning skulle ta oss från St. Martins trygga lagun och ut på den blå oceanen igen.

Broöppningen fungerade som ett startskott för vår atlantenöverfart, men innebar också startskottet för vår hemresa. Under den gångna veckan hade jag inte reflekterat så mycket över just detta, men när vi passerade bron kände jag hur blodet började rusa genom kroppen och alla möjliga känslor tog över mina tankar. Det slog mig att efter all segling och alla underbara upplevelser vi varit med om på öarna vi besökt, stod nu jag och mina vänner inför en betydligt större utmaning.

Vi skulle nu ut på det stora havet och stångas mot vädrets makter. Var vi verkligen redo? Vad skulle gå sönder där ute på havet och hur stora vågor skulle vår båt Windwalker mötas av? Jag kände mig lite knäsvag över att inte veta vilka strapatser vi skulle tvingas uthärda och undrade om seglatsen var något jag skulle få ångra? 

Vädrets makter kan verkligen göra överfarten obehaglig och det kan hända mycket på 24 dygn, men vi hade trots allt förberett oss väl och förtroendet för varandra och vår båt var det inget fel på.

Efter att familj och vänner underättats om vår avfärd satte vi  segel och vände skutan mot öst, med Horta på Azorerna som nästa hamn. GPSen visade 2189 sjömil och det skulle dröja länge innan vi fick känna fast mark under fötterna igen. Den kvällen, efter att ha ätit en bit mat, satte vi oss ner i sittbrunnen med cola och popcorn för att se första avsnittet av tv-serien LOST.

Att sitta mitt ute på havet i en liten båt och samtidigt se film med popcorn och allt, kändes nästan overkligt najs! Den natten somnade jag med ett leende på läpparna.

Dagen därpå var leendet på mina läppar borta. Vindrodret hade bestämt sig för att svika oss och detta var högst bekymrande då vi utan vindroder skulle behöva handstyra vår båt de kommande tre veckorna. Under dagen gick alla möjliga saker sönder och lämnade oss med vattenläckor och länspumpshaveri. Denna dag var vi alla överens: om saker och ting skulle gå sönder i samma takt som nu, varje dag, skulle det inte dröja länge innan Windwalker låg på havets botten!

Lyckligtvis såg läget lite ljusare ut ett par dagar senare efter det att vi lyckats åtgärda de flesta problemen, inklusive vindrodret. Omedvetna om hur många saker som kan gå 
sönder och hur lång tid det tar att laga dem, hade vi tagit med oss en gitarr, böcker, musik och filmer, för att förhindra självmord ombord till följd av uttråkning.

Troligtvis en av de viktigaste sakerna som installerades innan avfärd, mycket viktigare än t.ex. livflotten, var en baslåda som gjorde det möjligt för oss att njuta av musik och filmer till fullo, hela vägen till Europa.

/Fredrik Fyhr ombord Windwalker

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".