Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. En reseguide som funkar som ett slags uppslagsverk där du som lyssnar kan få tips och...

Fotosession & undervattensdiarré i Thailand

Publicerat onsdag 31 oktober 2007 kl 16.52

Vill berätta om en fantastisk naturupplevelse jag var med om. Ni vet att när man är utomlands så är det så mycket lättare att prata magproblem, avföring och sånt och det kan man göra med stort allvar och alla lyssnande brukar lika allvarligt nicka och instämma. När man väl är hemma så är det inte lika lätt.

Nåja, det här är mina otroliga naturupplevelse och jag är otroligt ledsen över att jag inte hade en kamera med mig vid detta tillfälle, typiskt.

En öde ö i asiatiska havet, palmer, vit sandstrand, turkosblått vatten. Snorklande över fantastiska koraller som en annan värld, ser otroliga färger på både fiskar och annat där nere, svävande som ett rymdskepp ser man ner på världen nedanför som överraskar mer och mer, tiden försvinner, bekymren likaså.

Det gäller att smörja in ryggen för den guppar vid ytan och solens strålar är obarmhärtiga. Salta kallsupar och svidande rygg tvingar upp en på stranden igen och man kan inte låta bli att fascineras av naturen även uppe på land.

Då.. när man njuter av livet och dricker sin tredje eller fjärde Singha gör sig den gröna curryn påmind.. eller var det glassen man inte kunde motstå?? Som en iskall vind som sveper genom magen börjar man förstå att det är frågan om sekunder innan man gör i brallan. Nu står man inför ett vägval, antingen rusar man till den stinkande toaletten som står bredvid köket på den lilla sunkiga restaurangen 50 meter bort och det är osäkert om man hinner dit eller... så är det dags för ett dopp i havet som ligger 5 meter bort. Valet är lätt, havet. På med snorkel och ut till korallerna igen, otrolig vilka färger under vattnet. Den iskalla vinden gör sig påmind, väcker en till verkligheten och man påminns om varför man gick ner i vattnet.

Kollar så ingen finns i närheten förståss (man är väl ingen barbar) ett hundratal japaner guppar som sälar lite längre bort. Rullar själv runt på rygg som en valross och försöker både se cool ut och slappna av inför det som oundvikligen måste ske. Mmm... solen värmer, brallorna är av och nu... ja, nu sveper den iskalla vinden på och det behöves bara ett litet tryck och allt kommer bli bra igen.

Det är nu jag önskar att jag hade en undervattenskamera. För det som utspelar sig får jag nog aldrig vara med om igen, vid närmare eftertanke vill jag nog inte vara med om det fler gånger. Men gjort är gjort.

Det lösa innehållet, ca 2 liter, far ut som ett moln ungefär som när en bläckfisk attackerar sitt offer. (sånt här känns ju konstigt att tala om nu när vi är hemma i Sverige igen men helt naturligt att prata om i varma länder) Bara molnet av olika färger var en upplevelse i sig men det som verkade vara en vanlig vacker dag förvandlas till ett rent h-e. Havet exploderar, bubblar kokar, tjuter, viner och dånar. Va i.... på med cyklop och doppa ner huvudet och vad händer? Jag ser underbara ting... verkligen underbart och vackert, fiskar jag inte trodde fanns och i miljontals, miljarder simmar runt mig, med mig, på mig, i mig. Jag är ett med naturen. Som en tonårstjej som simmar med delfiner så lycklig var jag men kommer snart till sanns och börjar tycka att det känns obehagligt, men ibland är det så att det obehagliga kittlar och man stannar lite för länge och tittar lite för nära.

Tycker det börjar bli mycket och simmar ryggsim bort från allt, det är nämligen som så att små gulliga fiskar lockar till sig lite större fiskar som lockar till sig ännu större fiskar som lockar till sig jättestora fiskar, simmar ryggsim så fort jag kan och vattnet blir klarare och klarare, efter några meter stöter jag på något och ser till min fasa att det är en vägg av hundra japaner som crawlar till orkanens mitt för att få en glimt av naturens under. Har ni försökt få på er badbyxor under vattnet? Går inte. De trasslar och fastnar överallt. Vattnet är kristallklart och jag ser den ena japanen efter den andra simmar in i fisk/detfärggladamolnet med kameror. Som kamikaze piloter dyker de rätt in.

Strandad som en val rullar jag runt av vågorna och blästras av sanden, får ordning på brallor och sinne. Cousteaus undervattensfilmer står sig slätt. ”Den blå lagunen” är piss ”The big blue”, nära, nära men inte riktigt. Se det inte som ett semestertips men med lite planering hade det blivit jag som hade fått bilder som fått pryda omslaget på National geografic och inte någon japan.

”Framgång är planerad men shit happens” har fått en ny och konkret innebörd.

Roland Katzler

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".