Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. En reseguide som funkar som ett slags uppslagsverk där du som lyssnar kan få tips och...

Nyförlovad hittar doktorsdiarré i Egypten

Publicerat onsdag 31 oktober 2007 kl 17.01

Min värsta resupplevelse utspelade sig i Egypten 2005. Vi hade varit där i två veckor och förlovade oss sista kvällen på en mysig restaurang, där vi åt och drack gott. Nästa dag skulle flyget gå hem igen vid ett-tiden på dagen. Den natten vaknade jag och mådde fruktansvärt dåligt.

Jag hade förmodligen åkt på en matförgiftning och hade fruktansvärda diarre, jag kräktes hela tiden och hade feber och frossa.

På morgonen kunde jag inte komma upp ur sängen, jag var urdålig. Både jag och min sambo blev oroliga att jag inte skulle hinna bli bra innan planet skulle gå.

En vän till oss sprang iväg efter researrangörens läkare och efter en halvtimme dök en kraftig, svettig och mycket stressad egyptisk doktor upp på hotellrummet. Jag fick flera påsar dropp och massvis med tabletter. Jag låg blek och bara skakade på sängen och såg förmodligen döende ut, något som gjorde min sambo livrädd medan den egyptiske doktorn gick av och an i rummet, muttrande ”Jalla, jalla..” och svetten dröp i pannan på honom. Jag låg undertiden och tänkte panikartat på alla hemska historier om läkarvård i Afrika och HIV.

När dropp-påsarna väl var tomma och doktorn skulle ge sig av passade han på att låna vår hotelltoalett innan han gick. När jag sedan masade mig upp på benen och gick in på toaletten för att kräkas och gå på toaletten en sista gång innan flygresan, möts jag av någon äcklig sörja i toalettstolen som doktorn lämnat efter sig utan att spola, jag var tydligen inte den enda med diarre.

På flygplastsen blev vi tvungna att ståendes i en massiv folkmassa vänta i timtal och jag var svimfärdig och andra resenärer runt om försåg mig med kex och sprayade vatten i ansiktet på mig för att hålla mig vid liv. Jag måste sett ut som ett lik eftersom alla i närheten engagerades, samtidigt var jag rädd att om flygplatspersonalen såg att jag var så sjuk, kanske de inte skulle låta mig åka hem. Väl på planet började nog droppet och tabletterna göra sitt och jag blev bättre, men tro mig när jag säger att det dygnet nog var en av de värsta mardrömsdygnen i mitt liv, nyförlovad som jag var.

/skriver Emily Björkman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".