Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P2:s särskilda rum för fantasieggande dokumentära och musikaliska programserier.
Måndag 1 juni

Muzik del 2: Musik & fysik

Publicerat fredag 29 maj 2009 kl 13.51
Karlheinz Stockhausen. Foto: Scanpix.

Idag drar vi ut i rymden. På NASA:s hemsida kan man följa hur rymdfärjan Galileo sveper förbi en av saturnus roterande ringar. Och höra det fräsande ljudet av oavsiktlig musik.

Rymdsonden fortsätter genom det magnetosfäriska ljudmolnet som omger Jupiter och dess månar. Vidare ut i galaxen, och hela vägen hörs ett soundtrack som hämtat från filmen ”Världarnas krig”.

Är det inte tyst i rymden? Hör vi vad vi vill höra?

Jag tänker omedelbart på den tyske kompositören Karlheinz Stockhausen (1928-2007). Ta stycket ”Weltraum”,  materialmässigt tycks hela denna elektroniska monolit av flimrande och filtrerade frekvenser hållas samman av en superformel. Överallt i musiken kan man höra formeln, som klingande matematik.

Men att höra matematik? ”Ja, all överföring i hjärnan sker digitalt och moderna apparater är bara kopior av hjärnan”, menade Stockhausen.

Tydligast visar sig superformeln i det fyrtio minuter långa a cappella körverket ”Welt-parlament”, där Stockhausen arbetat fram ett nytt imponerande hyperspråk vars lokala hemvist påstås vara det "himmelska parlamentet". Målet är maximal utvinning av en "Fremde Schönheit".

Så: Vad är musik? Musik står för ”det andra”, en idé om en produktiv spontanitet inom givna ramar. Musik har oftast en given dramaturgi. För att vi ska kunna forma det till ett sammanhängande flöde finns en stor uppsättning fraser, motiv, teman, upprepningar, skalor, klangfärger, tonhöjder, styrka, dynamik, kraft, energi, intervall, linjer, modulation, improvisation, paus, takt, puls, rytm, tempo...

Och inte minst  storformen. Om jag ändrar en enskild ton drar jag i en av nätets maskor, därigenom ändrar jag helheten och alla andra toners inbördes betydelser.

Är tråden, strängen, det som länkar samman ”urkraften i universum”?

Strängteori innebär ett komplicerat samboförhållandet mellan Albert Einsteins relativitetsteori för hur stjärnor, galaxer och tiden fungerar i universell skala och kvantfysiken undersökningar av elektronens minsta rörelser.

Normalt är det här minerad mark för en humanist som tycker att blandningen i Stradivarius violinlack och rumsvävens ploppövergångar och andra mysterier eventuellt kan få stå obesvarade. För om ett snille hittar den "slutgiltiga teorin för allt", TfA. Vad ska vi då leta efter? Ett heltäckande svar för allt innebär ju slutet för allt.

Strängteorin går i korthet ut på att VÄRLDEN och de partiklar som förmedlar
KRAFTEN, TIDEN, LJUSET är ett slags vibrationstillstånd hos extremt små endimensionella strukturer, likt toner och övertoner på en vibrerande fiolsträng. De här supersträngarna förmår hålla ihop stjärnorna och galaxerna och atomerna och elektronerna. För första gången lyckas man alltså para ihop den allmänna relativitetsteorin med kvantmekaniken. Och för en musikintresserad skapas genast en fascinerande länk till harmonilärans grunder. De båda lärorna med sina vibrerande strängar är absolut närbesläktade.

En av de aktiva på området är Ulf Danielsson som när han summerar sin forskning låter rätt mycket som en musikvetare: ”Fysiken har gjort stora framsteg med att konstruera en teori – strängteorin – som binder ihop det största med det minsta och som har ambitionen att beskriva allt. Strängarna är små, mycket små. Men många tecken tyder på att man inte kan frikoppla dessa från sitt kosmologiska sammanhang. För att förstå det minsta måste vi också förstå det största.”

I grekisk antik musikteori finns nämligen kornet till den moderna fysiken. Tonarternas uppbyggnad (med namn efter folkslag och provinser, till exempel dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk och jonisk) och hur man sammanställer dessa i en cirkel är inte olik den nya fysikens "familjeträd" av elektroner, myoner, tauoner, neutrinoner, gluoner, fotoner, vektorbosoner, gravitoner och så vidare. Inom musiken kallas det "Det Perfekta Systemet" - Systema Teleon. Det perfekta systemet är också vad fysikerna tror sig ha funnit.

Tanken är att himlakropparnas lugna vandring långt ner till de subatomära partiklarnas vilda explosioner hänger samman i en enda superformel.

Med upptäckten av strängteorin antar de musikaliska metaforerna en förbluffande bokstavlighet, för teorin antyder att det mikroskopiska landskapet är fullt av små strängar vilkas vibrationsmönster orkestrerar universums utveckling. Enligt strängteorin blåser förändringens vindar genom ett harp- och trumliknade universum.

Pythagoréerna på 500-talet före Kristus var mystiker som bland annat studerade ljud och rörelse: Sfärernas harmoni. I sin iver att mäta djupet i universums hemligheter utvecklade de en teori om att tal och talförhållanden var naturens och livets sanna väsen. Människan förkroppsligar talkombinationerna - hon står i ett talmässigt förhållande till naturen som det enkla till det hela. Det gör även konstens proportioner, symmetrier, harmonier och disharmonier.

Här betraktas musiken som en prototyp för det kända universum. I kosmos
manifesteras detta matematiska talförhållande genom planeternas regelbundna rörelser med olika radielängder. Pythagoras själv avvisade att det skulle ljuda av musik i universum. Men i Platons skrift ”Timaios” låter det annorlunda. Ungefär så här resonerar han: Jorden är centrum, sedan kommer månen, därnäst solen och de andra planeterna med Saturnus ytterst. Förhållandena mellan de olika planeternas avstånd från centrum anger de tal som definierar de musikaliska intervallerna, och eftersom varje rörelse måste frambringa ljud, och ljud i sin tur framkallar harmonier, så är det självklart att de sfärer som planeterna är fästa vid åstadkommer en sfärernas harmoni.

Givetvis kan man invända mot idén om sfärernas harmoni och att den skulle vara besläktad med TfA. Ingen har ju vare sig hört eller sett dessa överjordiska toner och vibrerande strängformationer. Men invändningen tillbakavisades direkt med att människor inte hör dem därför att de fötts till en värld där tonerna är en integrerad del av vardagen. Vanan gör att vi inte medvetet registrerar ljudet. Till exempel, om man bor i närheten av en fors, så uppfattar man till slut inte bruset från vattnet därför att ljudet blivit en del av livet. Om bruset plötsligt försvann skulle man reagera.

Rörelse kräver ljud. På liknande sätt tänkte Galileo Galilei och Johannes Kepler, bägge duktiga fritidsmusiker. Annars är några av de mest slående exemplen på supersträngmusik Johann Sebastian Bachs ”Das Wohltemperierte Klavier” och ”Kunst der Fuge”, och för all del Paul Hindemiths ”Die Harmonie der Welt”.

Utöver resonans är musik en energislukande förflyttning av luftens molekyler i dansanta rörelser. Men framför allt är musik tid och rum, och det gör att Einsteins relativitetsteori passar fint in. Musik är en unik form av upplevd tid (i motsats till faktisk tid). Man kan alltså få oss att tro att ”tiden stannar upp”, ”skyndar iväg”, ”rycker framåt” genom att medvetet laborera med toner och tystnader. På ett abstrakt plan är musik en matris över något som föds, växer och dör. En helhet alltid större än summan av delarna.

Föreställ dig att det vi kallar universum i verkligheten bara är en liten del av ett enormt antal universum-öar utströdda över en väldig kosmologisk arkipelag. Ett multiversum. Ett antal skummande bubblor på ytan av en väldig virvlande ocean. Här står strängteoretikerna i dag. Här står också tonsättaren idag, som menar att alla musik redan finns, det gäller bara att filtrera den.

Så spelar fysikern på himmelsmekanikens greppbräda. Och även om teorin visar sig vara osann är det en vacker teori.

Vi träffar strängteoretikerna Ulf Danielsson och Magdalena Larfors.
Programledare: Mikael Strömberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".