Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P2:s särskilda rum för fantasieggande dokumentära och musikaliska programserier.
klang 18 oktober 2010

Hur upplever artisten själv sitt eget musikaliska uttryck och hur skapar hon eller han det?

Publicerat torsdag 14 oktober 2010 kl 13.02
1 av 2
2 av 2


Improvisationsmusikern, kontrabasisten och komponisten Anders Jormin är en av världens främsta jazzbasister. Hos honom sammanflätas virtuosa kvalitéer, fulländad tonbildning och känslan för balans och struktur med ögonblickets intuition, spontanitet och livfullhet. Han prisas för finslipad, melodisk känsla och lidelsefullt lyriskt spel.

-Jag vill att min musik har ett seriöst uttryck och väljer det som främjar eller kräver ett personligt ställningstagande i musiken, förklarar Anders Jormin, och talar om att ”Tjäna musiken”.

                      -Det egna uttrycket är inte alltid ett självändamål. Däremot är det önskvärt och viktigt att musiken kommer inifrån, utan att jag till varje pris måste hävda min särart.

                      Flageoletter, stråke, rytmiskt trummande på baskroppen, pizzicato, arpeggio, vibrato – ja, allt används för att få fram den egna rösten på instrumentet. Under många år arbetade Jormin hårt på att skapa långa toner på ett instrument som av naturen gärna tappar bärighet i tonen efter en stund.

                      -Nu upplever jag att jag sjunger när jag spelar, säger Anders Jormin och trollar fram en varm och mörk sång ur kontrabasen.

Jormin var den förste nutida improvisatören att bli medlem av Kungliga Musikaliska Akademin. 2003 blev han hedersdoktor vid Sibeliusakademin i Helsingfors. För hela sin gärning fick han 2010 P2’s Guldkatten. Idag verkar Anders Jormin som professor i kontrabas och improvisation vid Högskolan för Scen och musik i Göteborg. Varje år turnerar han i Europa, USA, Kanada och Asien.

Folksångerskan Susanne Rosenberg har en stor vidd i sina vokala uttryck: från ålderdomliga folksångstekniker till barock, jazz och modern konstmusik, som i Karin Rehnqvists ”Puksånger-Lockrop”.

Susanne Rosenbergs nya CD, ReBoot-OmStart, är en forskningsresa i hennes egen utveckling som artist. Plattan ingår i en konstnärlig doktorsavhandling och här samsas trollformler med Hildegard av Bingen, Edith Södergrans dikt, Kyrie och sorgesång från Appalacherna. Uttycken spänner från viskningar och lockrop till kulning i 120 decibel.

-I gehörstradition har alla sitt eget uttryck, men stildragen är desamma: kvartstoner, betonade konsonanter och eget val av tonhöjd och röstklang. Sången förändras hela tiden utifrån utövarens personlighet och liv, förklarar Susanne Rosenberg.

-Kompositören är oviktig. Musiken finns endast när den sjungs och utövaren betyder allt. Om man inte fortsätter att sjunga musiken så försvinner den.

-Det ålderdomliga språket tycker jag mycket om. Inte sällan kan vi applicera de, ibland grymma, berättelserna i balladerna, på nutiden. På så sätt kan en sorgesång från 1500-talet trösta oss även idag. 

2000 mottog Susanne Rosenberg ”Kristall-priset” från Edition Reimers för sina insatser inom svensk musik.

Manus och produktion: Birgitta Tollan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".