Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Christer är din vän i etern. Här ryms moraltest av makthavare, livets stora och små frågor och inte minst...

Jag glömmer aldrig dessa underbara människor!

Publicerat onsdag 11 mars 2009 kl 15.15

Idag har vi pratat om okända människor vi inte kan glömma. Och mejlen strömmade in till Morgan. Här kan ni läsa några av dom:

Läs fler mejl här nedan:

Hej!
Jag och min pojkvän flyttade förra sommaren ut hans saker ur den lägenhet han skulle lämna, och när vi trodde att vi nästan var färdiga fick vi veta att även hans enorma hylla var tvungen att försvinna samma dag. Det började bli sent och vi hade planer för kvällen, men vi satte ändå igång med att montera ned den och förbereda oss för att släpa den till förrådet några kvarter bort där den skulle förvaras. Vi tog en ända var av en hög med hyllplan, och det dröjde bara ungefär tio meter innan jag insåg att det var för tungt. Just då går ett par förbi, och frågar om vi behöver hjälp. Precis den saken man alltid önskar ska hända när man bär något tungt, och som aldrig händer! Dessa två underbara människor bar då tunga plankor som inte var deras en lång bit åt några de inte kände. Tack så mycket!

***

Hej!
1995 när jag och min mor var i skåne så tappade jag plånboken. nån dag senare ringde dom från polisen i skåne att en hade hittat den och lämnat in den.
Polisen lämnade ut adressen till killen. jag skickade blommor åt killen som tack.
Skriver Anders

***

Hej Morgan!
Den situation jag inte kan glömma handlar om när jag var på väg hem på tåget med min dotter och en massa påsar och presenter m.m.  Som vi alla vet är man lite stressad när man ska av ett tåg eftersom man vill inte glömma nåt eller någon.
När mitt tåg närmar sig hållplatsen, lyfte jag i min dotter i vagnen, samla i hop mina påsar redo för att gå av.
Tåget stannar, dörrarna öppnas. Vid utgången står en tjej, jag frågar henne, som vilken småbarnsförälder gärna gör: ”Skulle du vilja hjälpa mig med vagnen”...
”Nej!....” säger hon.
Snacka om att bli mållös!!!
Den människan glömmer jag inte i första taget :)
Naturligtvis slutade allting bra och vi kom av tåget utan hennes hjälp!
Ha det så bra
MVH Hanna

***

Hej Morgan.

Det var sommaren för tre år sedan.
Jag, mamma och pappa låg vid kaj i Södertälje sluss med våran båt, vi hade kommit dit sent på eftermiddagen, så slussen var stängd och vi skulle övernatta. I brist på saker att fördriva tiden med, bestämde vi oss för att hyra en film, då stadens centrum låg en stenkast från slussen.
Jag och mamma gick för att hyra film, vi hade bestämt oss för ”v för vendetta”, tyvärr var alla exemplar uthyrda, men vi skulle komma tillbaka inom en timma.
Vi bestämde oss för att vänta på ett exemplar och jag föreslog att jag kunde hämta den, så att mamma skulle slippa gå en gång till. 
Sagt och gjort, någon timma senare gick jag tillbaka till videobutiken, hämtade filmen, betalade och gick tillbaka.
På vägen tillbaka till vår båt hör jag hur någon ropar ”Hallå!Ursäkta?”

Jag vänder mig om och ser tre tjejer springa mot mig. en av dem lämnar fram en busstidtabell, där det på baksidan står ungeär så här:
Tjena kexet! Svara på frågorna nedanför:
1. Vad heter du?
2. Hur referar du till ditt kön?
3. Är du ledig ikväll?
Rätt häpen svarar jag på frågorna, och berättar att jag faktiskt är upptagen ikväll, och pekar på filmen i handen. ”Dissar du mig för en film?” frågar tjejen som lämnat lappen till mig.
”tyvärr” svarade jag, och försöker fortfarande få ett grepp om situationen.
”Kan jag iallfall få en kram?” frågar hon mig på ett sådär flickaktigt sätt
”Självklart!” svarar jag och kramar om henne
”kan jag få en puss?” frågar hon mig.
Jag svara inte, jag log, böjde mig fram och pussade henne, vände mig om och gick.

Jag kunde inte koncentrera mig på någonting den kvällen. jag tänkte bara å detta mystiska möte. Dagen efter gick jag faktiskt runt och letade efter henne, med någon patetisk förhoppning att jag skulle se henne igen, men det gjorde jag inte. Jag tänkte fortfarade på denna kväll, och ibland undrar jag vad som skulle hänt ifall jag följt med henne hem, men det lär jag väl aldrig få veta.

Mvh Gustaf

***

Hej Morgan!
Jag tillbringade ett år i Frankrike för ett par år sedan, och tog en tripp ned till Cannes själv över en helg. Där satt jag på vandrarhemmets restaurang sent på kvällen när en kille kommer in på vandrarhemmet och frågar efter ett rum. Vandrarhemmet var fullt och han fick inte stanna. Men jag hade fått ett flerbäddsrum helt för mig själv och erbjöd honom att dela mitt rum. Vi började prata och kom fram till att han var dans och jag var svensk, vilket gjorde att vi som skandinaver kände lite samhörighet där i Frankrike!
I all fall:
Denne dansk var den märkligaste människa jag någonsin träffat. Han vankade av och an i vårat rum fram till småtimmarna och berättade sitt livs historia. Han var synsk och kunde se framtiden - han skulle bli en framgångsrik musiker, och bad mig minnas hans namn då han skulle bli väldigt känd! Han pratade om sitt tidigare liv, då han varit italienare. Han hade nu i detta liv varit i Italien och träffat sin bror från sitt förra liv… Han var helt bombsäker på detta och jag kunde inte annat är att hålla god min!
Det var väldigt intressant och jag är inte helt främmande för reinkarnation osv, men det här var lite för mycket..!
Dagen efter spenderade vi ihop eftersom vi båda reste ensamma, och jag märkte ännu ett intressant drag hos dansken - han var extremt ärlig av sig!
Vi gick till stranden, och han påpekade att han såg att min kropp nog var gjord för att vara smalare än jag var för tillfället! Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, då han hela tiden var väldigt trevlig när han levererade dessa kommentarer!
När vi skulle äta lunch sa jag ”Åh vad gott det skulle vara med en kall öl!” varpå dansken stirrar på mig och uppriktigt säger att han nog inte kan tänka sig att äta lunch med mig då alla kommer att tro att jag är lesbisk om jag dricker öl, enligt honom är det bara lesbiska tjejer som dricker öl i Danmark… något som jag har svårt att tro!
Senare på dagen tog jag tåget tillbaka till Paris och har inte haft någon mer kontakt med honom sedan dess. Ett mycket intressant möte som jag sent kommer glömma - och idag fattar jag inte riktigt hur jag vågade erbjuda honom en sängplats i mitt rum.
/Matilda

***

Hej

Jag och min kompis åkte jorden runt och befann oss på Fijiöarna. På nåt sätt lärde vi känna en kille där som sade sig vara gitarrist i Bad Religion. Ett mycket stort rockband på 90-talet.(kanske fortfarande) Han hette Steven Geiger och vi hängde med honom en del, han blev kär i min kompis och han såg till att vi fick bo på det lyxigaste hotellet på ön, vi åt hummer mm, allt på hans bekostnad. ”Put it on room nr 9” Hela tiden berättade han om sina bravader på turneer med sitt band och hur det var att spela in musikvideos och att hans bästa polare var basisten i Red Hot chili peppers. Mycket trovärdigt för han visade olika videos med Bad religion och pekade var han var.

Han bodde i USA och vi skulle vidare till LA efter Fiji. Och en dag sa han att han bokat om sin biljett så att vi kunde flyga med samma plan. Visst, bra. Men när vi skulle checka in frågar han oss om vi kan ta varsitt ”paket” åt honom. Det var 2 stora, tunga lådor, kanske 1 meter breda och lika höga. Visst, sa jag direkt. Min kompis viskade till mig ”det kanske är knark” men jag sa, nej, så klart inte, vi känner ju honom. Han sa att han samlade på ”krigsmasker” och att vi kunde kolla i lådorna om vi ville. Kändes genast mycket bättre, så jag och min kompis tog varsitt paket åt honom...Ja, sen kan ni räkna ut resten själva. Det var ju inte krigsmasker i, i alla fall. Men som tur var gick det bra den gången. Änglavakt. Vi hängde med honom i LA några dagar, men han var ju INTE med i Bad Religion såg vi sedan. En stor bluff, tänker fortfarande på vem han var, förmodligen en stor knarksmugglande Mytoman med sjuk humor?

Kram CW

***

Hej!
När jag var 14 år var jag och min familj i grekland. Vi var vid en restaurang vid stranden och jag stod i kön för att köpa glass. Som från ingenstans får jag syn på en tjej, kanske lite äldre än mig själv, som står en bit bort. Och jag kunde bara inte sluta titta på henne, hon var det vackraste jag någonsin sett med sin långa lockiga hår och sina stora ögon. Det bara lös om henne, som att man kollade i motljus, så änglalik, fortfarande blöt från ett dopp i vattnet. Jag tror faktiskt att jag gapade. Jag undrar hur hon ser ut idag?
super program! hälsningar Madde

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".