Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Sändes 2010

Att få vara en mamma som alla andra

Publicerat söndag 17 januari 2010 kl 12.59
Karin Eriksson är ensamstående mamma i rullstol. Foto: Privat

Karin Eriksson är journalist och är ensamstående med sin snart treåriga son. En gång om året, när försäkringskassan ska göra en ny bedömning om hur många timmar av personlig assistans Karin ska få blir hon rädd.
– Man måste ta till stridsyxan varje gång, säger hon. Det värsta är att inte bara hon skulle bli drabbad utan även hennes son. Det blir en dubbel diskriminering. Välviljans apartheid följer med när Karin, hennes son, och hennes assistent åker till Spårvägsmuseet i Stockholm.

 – Med hjälp av assistans kan jag vara som vilken mamma som helst. Jag behöver inte känna att jag kan ge mindre saker till mitt barn. Det är viktigt att han kan få samma stimulans som andra ungar. Han ska inte behöva avstå från grejer bara för att han har en rörelsehindrad och rullstolsbunden mamma, säger Karin.
Ger de sig ut måste hon till exempel ha hjälp så sonen inte springer ut i vägen, få hjälp med rampen på bussen med mera. Utan LSS hade inte utflykter varit möjlig.

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är lagen som ser till att människor med funktionsnedsättning får det stöd som de behöver för att kunna leva lika självständigt som alla andra. Men nu är förändringar på väg och Karin är orolig för att det minskar hennes möjligheter till assistans.

– Jag har alltid tänkt att jag ska kunna göra allt. Om jag skulle råka ut för den här nya insatsen, som de tänker sig, som är personlig service med boendestöd som är som hemtjänst skulle jag känna det som att man låste in mig, satte mig i husarrest. Då kan de lika gärna låsa in mig på Kronobergshäktet, säger Karin och fortsätter:

– Mitt liv handlar om mycket mer än att bara få hjälp med att laga mat, städa, tvätta och bädda sängen. När man beviljas assistans är det ett år i taget, men Karin önskar ett enklare samhälle:

– Där jag kan säga att det här behöver jag hjälp med och att man då tror på mig och ger min den hjälpen utan att jag ska behöva slåss för det säger Karin och avslutar:

– Assistans har man för att man måste - inte för att man är lat.

Reporter: Daniel Persson Mora

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".