Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Sändes 2010

Diskriminerad i vardagen

Publicerat fredag 8 januari 2010 kl 12.25

Rapparen Fredrik Mbuyamba och Helena Andersson berättar hur de på olika sätt diskrimineras i samhället idag. Helena Andersson fick inte komma in på en krog i Stockholm, för att vakten tog henne som full och rapparen Fredrik berättar i sina låttexter hur vardagens diskriminering av honom ser ut.

Fredrik är 30år och har de senaste 10 åren ägnat sig åt att göra rapmusik. Många av låtarna handlar om hur han på grund av sin cp-skada diskrimineras. Allt från nedsättande kommentarer i tunnelbanan, till sånt som att ansöka om stöd från kommunen för att få möjlighet att arbeta en musikstudio och i stället bli erbjuden att få snickra med hammare och spik på ett dagcentrum.

– Det finns expediter som talar med mina assistenter i stället för mig, berättar Fredrik.

– Tänkt dig själv om någon tänker att han går inte att prata med så jag pratar med hans kompis i stället. Man blir vansinnig. Blir man vansinnig gång på gång exploderar man. Det är de explosionerna man hör i mina låtar. 

Helena Andersson köade för att komma in på en nattklubb vid en Halloweenfest. Det är inte ofta hon är ute på krogen eftersom hon sitter i rullstol och det finns nästa aldrig varken ramp eller handikapptoaletter på krogen. Helena var sminkad som en levande död – alldeles vit. När kon skulle in och betala kom vakten och knackade henne på ryggen och sa ”jag tror nog att du är lite för berusad för att komma in”. Helena tog det som ett skämt och skrattade

– Jag är inte berusad svarade jag, berättar Helena, och sedan förstod jag att det var inte ett skämt och då svalde jag skrattet.
– Jag kände mig så vansinnigt kränkt. Då gick vi.

Nu har Helena bestämt sig för att inte gå ut på krogen mer. Självkänslan har blivit för dålig. Men en sak är positiv: När hon kom hem den kvällen gjorde hon en anmälan hos polisen och en till diskrimineringsombudsmannen. Att de ska leda någonstan har hon ingen förhoppning om men det viktigaste för henne var att våga anmäla. 

– Cp-skadade finns, rörelsehindrade finns. Det ska inte vara något skumt. Vi är samma kött och blod som ni, vi har samma behöv och längtan efter kärlek det finns inget som är annorlunda, säger Fredrik. 

– Vi kommer ingen vart. Vi är för få aktiva som säger stopp. Det skulle behövas att alla reste sig på samma gång och säger stopp, säger Helena.
Reporter Daniel Persson Mora

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".