Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Sändes 2010

Är förtidspension en lösning?

Publicerat torsdag 11 februari 2010 kl 12.30
Katarina Hahr år 1994.

När jag förlorade synen i 31-års ålder trodde jag att jag aldrig mera skulle kunna arbeta som journalist. Det var inte bara jag som hade låga förväntningar på mig själv. Hela omgivningen signalerade att nu var det väl bara en förtidspension som återstod.

Jag menar att arbetsförmedlingen, syncentralen, försäkringskassan och resten av världen utgick ifrån att mitt arbetsliv var slut. Ändå kände jag att jag inte skulle klara av att sitta hemma resten av livet. Jag tog mod till mig och gick till arbetsförmedlingen och sa att jag nog ändå ville fortsätta som journalist. Arbetsförmedlaren tittade bekymrat på mig och sa,

– Katarina, det finns två yrken för dig nu som synskadad. Det ena är växeltelefonist och det andra är borstbindare.

Jag tänkte, men jag är ju inte utbildad till något av detta. Jag har ju lagt ner flera hundratusen i studielån på en journalistutbildning. Jag gick hem och deppade ett par år till, tills jag till slut inte längre stod ut och lyckades hitta en helt ny arbetsmarknadsanpassad rehabilitering.

Jag fick sätta mig vid skolbänken och lära mig att läsa och skriva igen. Jag lärde mig punktskrift. Åtta timmar om dagen i två år tog det för mig att behärska de små upphöjningarna på pappret och öva upp känsligheten i fingertopparna så att det bildade ord och meningar.

En dag fick vi gå på studiebesök till Riksdagshuset. Där fick vi träffa Bengt Lindqvist, som på den tiden var biträdande socialminister i den socialdemokratiska regeringen. Han berättade att om inte han hade blivit synskadad skulle han ha blivit rörmokare. Nu satt han som minister istället. Jag minns speciellt att han sa,

– Tänk på att om man inte ser så kan man ha ett intellektuellt yrke.

De orden gjorde att jag vågade mig ut på den öppna arbetsmarknaden som "blind journalist". Men, en sak undrar jag. Varför är vi så få som har en funktionsnedsättning på våra arbetsplatser? Vad tror du? Debattera !

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".