Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2008-2009. En programserie om familjebegreppets lyckohyckel och nattsvarta historia. Programledare...

Den sociala anpassningens roll

Publicerat onsdag 22 juli 2009 kl 14.44

Bästa red
Jag har lyssnat de flesta avsnitten. Jag har en synpunkt, som kommer ifrån att jag är samhällsvetare, docent i socialpolitik. Kanske ni har ngn nytta av det.

Jag ser som familjens väsentligaste uppgift att uppfostra barnet till samhället, lära henne hur man ska vara för att få framgång. Oftast barnets personliga utveckling bromsas. Barnet kan inte utnyttja sin begåvningsreserv. Samtidigt är uppfostran till stor nytta för barnet. Den ger framgång i samhället utanför familjen.

Jag kan inte berätta om andra människor, som jag har tagit hand om. Jag tror inte heller att ni har ngn nytta av litteraturen i mitt ämne. Jag beskriver hur detta har utvecklats hos mig. Min pappa var en fackföreningsman, mamma hade en egen försäljningsställe i saluhallen i Åbo. Ensamt barn. Pappa dog när jag var 18 år, mamma när hon var 93.

Först upptäcktes det att jag hade anlag för fotboll. Jag spelade 6 år i alfinskan. I skolan gick det inget vidare eftersom det inte fanns ngn tradition. Jag sökte mig till tekniska läroverket. Det visade sig att jag var duktig att klara tentorna. Utan att ha tagit studenten kom jag till högskolan och blev tekn. dr i några år.

Sedan blev det stopp. Jag hade inte lärt den anpassningen som behövs för att bli professor. Efter många försök i eget ämne fick jag nöja mig att bli docent i socialpolitik, inte illa för en frihetssökande figur.

Ytterligare prövningar väntade mig. Jag sökte slå mig fram i Finland, men igen var jag klumpig, flydde till Sovjet där jag hittade en partner för livet. Där spelade det sociala anpassningen inget roll. Vi var båda illa utbildade för att klara karriären i 1980-talets Sovjet.

Till min stora förvåning lärde jag snabbt att tala främmande språk. Det var svårt att skriva eftersom då behövs det utbildning

Vi återvända 1991 till Sverige. Nu slog våra olika sociala färdigheter - så att vi skiljdes. Frun kom snabbt upp i karriären och jag gick allt djupare på min egen väg. Båda var vi framgångsrika. Uppfostran hjälper till men även begåvningsreserverna kan bära upp ett liv.

Det märkligaste hände när jag började söka en ny partner. Det gick åt skogen gång på gång. Jag kunde komma en kvinna nära, vi var djupt kära, men det sociala gick inte. Varje gång det ont att skiljas.

Nu har jag lämnat försöken att hitta partner och fyller mitt känsloliv genom att dansa. Dansen är ofta en väg till en relation, men för mig stannar allt på dansgolvet. Det behövs inget social hänsyn där.  Det är accepterad att två människor njuter av varandras närhet på dansgolvet genom att dansa vackert.

mvh
Seppo Isotalo

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".