Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sändes 2009-2011. Osaklig och partisk radio med Henrik Torehammar

Månadens redaktionsfråga - september

Publicerat måndag 4 oktober 2010 kl 14.07

Brunchrapporten har fått en ny redaktionsmedlem. Hon heter Hanna Nordin och för att hon och ni som lyssnar på programmet ska lära känna oss bättre har vi bett Hanna ställa månandens redaktionsfråga. Det hade kunnat sluta hur som helst. Här är resultatet.

Henrik Torehammar
Henrik, har du alltid varit crazy? Ja, i betydelsen att jag har alltid älskat spegel (som i sin tur haft ett mer on again, off again-förhållande med mig) och vuxit upp med dialektala epitet som Stri-Bert (en som *strir* mycket. I know, very ?ish) och dram-apa. Men nej i betydelsen att jag alltid ansett mig som supernormal. Jag är en medelklass, vit, rätt akademisk, lite mer än kulturellt kristen, med monogamt parförhållande och bostadsrätt. Jag är van att samhället anpassar sig efter mig! Så då blir det ju att crazy är en förhållningsfråga, om det är jag som bestämmer normerna är det inte jag som är crazy. *kjamiz*

Emmy Rasper
Emmy, vad tycker du om ditt smeknamn Emo Rasper?
Haha, jag gillar det. Kanske lite för mycket för mitt eget bästa? Från början kommer det från Simon Svensson från Tankesmedjan som kallade mig Emo Rasper på en P3-konferans när jag klagade på att det var för ljust i rummet. Nu använder jag det själv ibland när jag tenderar att vara för gnällig, se för mörkt på tillvaron, och måste lyssna jättehögt på indiepop i mina hörlurar för att klara av att jobba. Men jag gillar Emo Rasper, hon är bara lite deppigare och bittrare än mitt andra alterego Emmy Rasper.

Sonja Leister
Sonja, hur kommer det sig att du älskar Sverige så mycket?

Jag älskar inte Sverige. Okej, jag erkänner att jag var kär i Sverige när jag var 15, 16. Men som tonåring kan man t.o.m. bli kär in sin fysiklärare - så det räknas inte riktigt. Jag förträngde mina känslor för Sverige i många år. När jag var 24 år gammal flyttade jag till Göteborg , men ärligt talat hade min förälskelse redan svalnat ganska mycket. Min första riktiga relation med Sverige förstördes ytterligare av vardagen. Mörkret, brödpriset, min otrevliga granne. Därför gjorde jag slut med Sverige efter ett halvtår och åkte hem till Tyskland. Då märkte jag att min relation med Tyskland funkade inte heller som förut. Jag jämförde min aktuella partner hela tiden med mitt ack-så-fina ex: Sverige. Tja, slutligen blev jag ihop med Sverige igen. Jag är en typisk 80-talist-slampa som aldrig kan bestämma sig: Jag lever i ett osunt on-off-förhållande med två länder.

Hanna Nordin
Till mig själv, kommer jag börja prata riktigt go göteborgska igen?
Jag hoppas det. Jagsvag som jag är har jag under åren slipat bort det kantigaste i min göteborgska dialekt för att passa in på alla ställen där jag har bott. Nu är jag alltså tillbaka hemma. Mest av allt vill jag börja använda ordet go igen.  Det finns liksom inget bättre ord som beskriver en söt och eldig, slarver som bara kör på. Hon e go. Kan jag säga då. Och mina vänner kan förstå och hålla med. Go finns inte i Stockholm, där låter det hjärndött att säga go.

Erik Nordin
Erik, det här är min bästa fråga alla kategorier, nu får du den. Vad skäms du över att du stör dig på?
Jag stör mig mer på att skämmas än vice versa. Mest eftersom skam är en galet obekväm känsla. Men jag har nog tagit mer ur skammen än vad skammen har tagit ur mig - den har fått mig att bete mig mer civiliserat mot min omvärld. Men för att svara på frågan: Religiösa människor. Det har hänt att jag har skämts för att jag har svårt för ta djupt troende på fullt allvar. Särskilt när de visat sig vara smarta, snälla och (inte sällan omedvetet) roliga.

Erika Hedman Bergström
Erika, vad gör du helst en ledig dag i Björkekärr?

Helst av allt hänger jag med min tvåårige son. Det brukar bli utomhusaktiviteter, typ långlångpromenad i solen (som alltid lyser i Björkekärr). Om jag är barnfri passar jag på att krypa ner i soffan med  en kopp te, mycket choklad och en bra bok, gärna något av Kerstin Thorvall.

Eskil Larsson
Eskil, du verkar oklanderligt sympatiskt, har du några brister?
 
Om jag ska vara ärlig: jag har inte en aning. Det beror helt på om du frågar mig under någon av mina mer endorfinpumpade dagar, när jag i princip är ett vandrande hybris med ett ego stort och mjukt som en badboll. Då är till och med mina dåliga sidor oklanderligt sympatiska. Andra dagar är det inte så...

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".