Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Pausfågeln. Lyssna på fåglar och samtal kring dem.
(0:41 min)
Grönsiska (Carduelis spinus)
Ljudklippet är från avsnittet
21 april 2009 kl 12:00
Publicerat lördag 18 april 2009 kl 14.57
Grönsiska, hane. Foto: Göran Haglund
1 av 3
Grönsiska, hane. Foto: Göran Haglund
Grönsiska. Foto: Lennart Didrik
2 av 3
Grönsiska. Foto: Lennart Didrik
Grönsiskor besöker ofta fågelmatningar. Foto: Anders Åkesson
3 av 3
Grönsiskor besöker ofta fågelmatningar. Foto: Anders Åkesson

I Tyskland trodde man förr på sina håll att grönsiskan ägde en sten som gjorde boet omöjligt att hitta, berättar Carl-Herman Tillhagen i ”Fåglarna i folktron”. Den som kom över en sådan sten fick förmågan att se in i framtiden. Man kan gissa att denna föreställning har sin bakgrund i det faktum att grönsiskan bygger sitt bo mycket högt upp, ofta 20-25 meter, i någon gran där den föder upp en kull om 4-5 ungar.

Men i övrigt är grönsiskan verkligen inte ”osynlig”, särskilt nu under hög- och sensommaren drar flockar av de små, gul-grön-svart-tecknade fåglarna fram genom trädgårdar och parker där de drygar ut sin vanliga diet genom att plocka bladlöss. Av fågelns vetenskapliga namn, Carduelis spinus, framgår att huvudfödan utgörs av frön. Carduelis betyder ”tistel” och man ser ofta grönsiskor klänga i ståtliga kärrtistlar och även i maskrosor. Gran- och tallfrö plockar den bara cirka 12 cm långa fågeln åt sig ur kottarna och alfrö är en annan favorit.

Grönsiskorna gör sig livligt hörda under sitt näringssök, liksom när de drar fram i guppande, kastande flykt. Dessa läten brukar karaktäriseras som ”knottriga” med tydliga visslingar som brukar bokstaveras ”tiö” eller ”tsily”. Namnet ”siska” är för övrigt ett ljudhärmande ord, lånat från något slaviskt språk, möjligen tjeckiska. Sången är en lång, varierad strof av kvitter och gnisslande läten, som oftast avslutas med ett kväkande eller kiknande ljud. Förr var den färgglada och livfulla fågeln en av de mest omtyckta burfåglarna.

En del grönsiskor stannar i vårt land under vintern och då kan man se dem uppträda tillsammans med de nära släktingarna, gråsiskorna, som är Norrlandsfåglar och som drar ner över sydligare delar av landet vintertid. Andra, troligen flertalet av den miljon som grönsiskebeståndet i Sverige uppskattas till, flyttar en bit ner i Europa och återvänder i mars-april.

(Carduelis spinus)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".