Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Pausfågeln. Lyssna på fåglar och samtal kring dem.
(0:44 min)
Knölsvan (Cygnus olor)
Ljudklippet är från avsnittet
26 november 2010 kl 09:00
Publicerat lördag 18 april 2009 kl 15.32
knölsvan ihoprullad med unge
1 av 4
En knölsvan sover med ungen under vingen, precis nedanför svarta skyskrapan på Liljeholmskajen. Foto: John Löfgren
Knölsvan. Foto: Mathias Börg
2 av 4
Knölsvan. Foto: Mathias Börg
Knölsvan. Foto: Lennart Didrik
3 av 4
Knölsvan. Foto: Lennart Didrik
Knölsvan med ungar på ryggen. Foto: Anders Åkesson
4 av 4
Knölsvan med ungar på ryggen. Foto: Anders Åkesson

I Bellmans bekanta sång om fjärilen på Haga finns också raderna: ”stolt i dina rännlar höjes gungande den vita svan”. För 1700-talsmänniskorna var inte åsynen av de stora, vackra, vita fåglarna vardagsmat, knölsvanen hade ända till mitten av förra århundradet mycket begränsad utbredning som häckfågel.

Hjälstaviken i Uppland och Tåkern i Östergötland var de stadiga lokalerna för vilda svanar. Därefter har knölsvanen expanderat och finns numera långt upp i norra Sverige och även ute i skärgårdarna. Samtidigt har sångsvanen, som bara för några årtionden sedan häckade mycket sällsynt längst i norr, spritt sig ner över landet.

Det är inte svårt att skilja de båda arterna åt: sångsvanen har gul näbb medan knölsvanens är röd och har en svart knöl vid näbbroten som gett arten dess namn. Simmande håller sångsvanen halsen sträckt medan knölsvanen böjer halsen i S-form samtidigt som den höjer vingarna. Bellmans iakttagelse är alltså på pricken!

Tidigt på våren kommer knölsvanparet till öppet vatten och ger sig till känna inte minst genom de sjungande vingslagen. Annars är knölsvanen ganska tystlåten, men en störd fågel brukar prestera ett frustande eller väsande läte. På häckningsplatsen är hannarna mycket aggressiva och attackerar alla, såväl djur som människor, som kommer för nära. Mellan hannarna kan det uppstå väldiga revirstrider, bröst mot bröst och kraftiga smällar med vingarna.

Boet byggs av rörvass, i skärgården även av tångruskor. Antalet ägg i kullen varierar mycket, mellan fyra och tolv. Hanen hjälper ibland till med ruvningen. Ungarna är gråbruna till färgen och blir inte flygkunniga förrän i oktober, vid fyra månaders ålder. Då bär det iväg till övervintringsplatserna. Många kan man se på Stockholms ström, men de flesta lär befinna sig i Öresund och kring de danska öarna.

(Cygnus olor)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".