Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Pausfågeln. Lyssna på fåglar och samtal kring dem.
Ladusvala. Foto: Björn Nilsson
1 av 3
Ladusvala. Foto: Björn Nilsson
Ladusvala. Foto: Anders Åkesson
2 av 3
Ladusvala. Foto: Anders Åkesson
Ladusvala. Foto: Steve Dahlfors
3 av 3
Ladusvala. Foto: Steve Dahlfors
Lyssna
(0:53 min)
Lyssna
(0:53 min)
Ladusvala (Hirundo rustica)
Publicerat lördag 18 april 2009 kl 15.47
Ljudklippet är från avsnittet
21 april 2009 kl 12:00
Publicerat lördag 18 april 2009 kl 15.47
Ladusvala. Foto: Björn Nilsson
1 av 3
Ladusvala. Foto: Björn Nilsson
Ladusvala. Foto: Anders Åkesson
2 av 3
Ladusvala. Foto: Anders Åkesson
Ladusvala. Foto: Steve Dahlfors
3 av 3
Ladusvala. Foto: Steve Dahlfors

Bilden av svalan som en sax är en fin iakttagelse. Med klippande vingar sveper ladusvalorna fram över fält och vattenytor. Den djupt kluvna stjärten, som är ett artkännetecken, kan likna skänklarna på en sax.

Att svalorna övervintrade på sjöbottnar var en länge envist kvarlevande föreställning, inte bara bland allmogen utan också hos framstående vetenskapsmän som Berzelius och Linné. Ännu i början av vårt sekel drog Strindberg (i En blå bok) fram en rad föregivna vittnesmål om sjösvalor och ett kapitel om Fåglarnes Hemligheter avslutas: ”Linné upptager i Systema Naturae denna naturens anomali som ett faktum. Hur äga vi rätt att stryka ut det, då vi icke sett svalorna flytta?”.

När det i september - oktober drar ihop sig till flyttningen, som i själva verket går ända till södra Afrika samlas ladusvalorna ofta i flockar vid vassarna invid sjöstränder där det är gott om insekter och där vassarna ger nattskydd. Flockarna kan vara ganska stora, eftersom ladusvalan kan hinna med två eller rent av tre kullar per säsong. Det är lätt att föreställa sig att man vid synen av sådana svärmar som om kvällen slår ner vid stranden för att nästa morgon vara spårlöst försvunna trott sig ha sett fåglarna uppsöka det våta elementet för ”vinterförvaring”.

Tidigare än andra svalor kommer ladusvalan till vårt land i slutet av april och början av maj. Under häckningen bildas inte, som hos andra svalarter, stora kolonier, utan enstaka eller några få par skaffar sig husrum i någon byggnad, helst som namnet anger i lantlig miljö med kreatur. Runt betande boskap flyger ofta de vackra fåglarna med mörka ryggar, rödbrunt bröst och vit undersida och fångar flugor som är den mest omtyckta födan. Boet är en skål av lera som fodras med gräs och fjädrar och placeras vanligtvis på en bjälke.

Ladusvalan är helt och hållet bunden till människans boningar. Sången är ett livfullt kvitter som svalorna låter höra i flykten och inte minst från upphöjda sittplatser, gärna ledningstrådar. Carl-Herman Tillhagen återger i sin bok Fåglar i folktron en delvis ljudhärmande ramsa - en något mindre finstämd poesi än Folke Isakssons:

”När jag drog bort/ var alla hus fulla med säd!/ När jag kom igen/ var det oppätet och utskitet/ och möget ligger vid dörren!/ Tvi! Tvi! Tvi!”

I sin dikt ”Svalor i den gamla tiden” anspelar Folke Isaksson på en känd gammal föreställning om svalornas övervintring. Dikten beskriver först hur svalorna efter att en sista gång ha samlats på logen sänker sig ned i insjöarna där de vilar under den långa vintern. Men våren kommer:

”Aprils offerrök steg gul ur en sälgpipa. Solekrar blänkte. Svalan flöt upp, blixtrade till och flög som en glad sax i den uppåtstigande solen.”

(Hirundo rustica)

Relaterat
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".