Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Alla våra nyheter om alpint, skidskytte och längdskidor.

"Ingen var ute och skottade"

Publicerat söndag 8 februari 2009 kl 19.07

(8 feb)Hallå där!

Det blev en ganska trist dag, men ändå rätt vanlig i alpina sammanhang.

Man blir liksom inte förvånad när det skjuts på tävlingar en timme i taget. Eller en dag i taget. Alla vi som var med vid VM i Morioka är härdade.

Det var då, 1993, om inte en enda tävling avgjordes på rätt tid, knappt ens på rätt dag. Och herrarnas Super G blev över huvud taget inte körd.

Ingen världsmästare korades. Fast han skulle sannolikt hetat Kjetil-Andre Aamodt och Anja hade haft ytterligare en bit till hans rekord med 20 mästerskapsmedaljer. Alla f ö stulna för något år sedan.

Det som ändå var ovanligt idag var hur fransoserna ignorerade faran. I morse, när vi tittade ut och det hade snöat hela natten, var första tanken att det inte skulle bli något. Det fortsatte ju att snöa. Men det kördes pistmaskiner och sladdpatruller och skottades och hade sig uppe i backen som vi ser från frukostbordet. Kanske, kanske.

Och helt säkert kändes det när det vita slutade dansa ner mot pisten.

Men då upptäckte vi att det inte fanns en enda människa som jobbade med att skyffla bort snön.

Tänk om det varit på gamla Jugoslaviens tid i stället. Kranjska Gora 1982, snön hade vräkt ner så det låg en halvmeter i pisten på morronen.

Inställt? Icke. I stället hundratals militärer med spadar som hivade ut alltihop så pisten såg ut som om den var botten på en halfpipe (som inte var uppfunnen på den tiden). Tävling blev det och Bojan Krizan fick vinna på hemmaplan för en gångs skull. Stenmark bjöd väl, för han var tvåa då.

Men nu är det 2009, det är i Frankrike och Val d’Isere. Och någon militär personal att skotta finns inte. Ingen annan personal heller, vad det verkar. Så det blev inställt. Eller framflyttat till imorgon i stället.

En annan märkvärdig sak inträffade också idag. Plötsligt kom ett SMS, presskonferens på hotellet med Anja om 10 minuter. Sällan har väl så många journalister och fotografer sprungit samtidigt – jo, sprungit – för att hinna i tid. Pärson skulle tala, sannolikt förkunna att hon ger blanka den i dom här mästerskapen. Knäet är inte bra, vädret är uselt och motivationen därefter. Hon, hon som vill ha sol i backen precis som du och jag.

Det var förvånade miner när hon berättade att hon tyckte förutsättningarna var bra, startnumret optimalt, sikten helt okey o s v, o s v. Bara positivt tänkande.

Normalt har Sverige alpina lag presskonferens två dagar före en tävling.

Här blixtinkallades vi till en presskonferens tre timmar innan det var dags att köra, två timmar innan hon skulle gå och byta om.

Kanske är det början på en ny tid, kanske Anja känner att hon nog måste bjuda på något extra om hon inte levererar medaljer i parti och minut som förr. Eller så är det så enkelt som att hon nu har hittat rätt, hon känner att nu är det dags, tre grenar kvar plus nationstävlingen. Fyra medaljer på spel, fyra medaljer som skulle föra henne upp på en delad förstaplats i den alpina statistiken för åkare som tagit flest mästerskapsmedaljer.

Kanske, för det fanns ett annat lyster i ögonen nu än tidigare i veckan.

Det får åtminstone mig att hoppas. Och konkurrenterna att, om inte darra, så åtminstone börja tvivla på sina egna förmågor mot en Anja Pärson som börjar närma sig uppsynen av en retad tiger. Inte en ratad…

Mats Dahlberg, Val d’Isère
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".