Karin Lönnå

Varför valde du att jobba med radio?  
– Jag började med P3 Live på grund av mitt stora musikintresse och sedan har det liksom stegvis blivit mer och mer. Jag är egentligen bildlärare och radio är ju lite som att måla med ljud.

– Programledarrollen har faktiskt många likheter med lärarens roll. Det finns något pedagogiskt med att förmedla saker till lyssnaren.

Vad finns det för likheter mellan bild och ljud?
– På något sätt skapar de varandra. När man ser bilder kan man höra det man ser och tvärtom. Att lyssna på något skapar bilder i huvudet. Genom att tänka i bilder kan jag göra saker och ting begripliga för mig själv och förhoppningsvis också för lyssnaren.

Om du blev portad från länet var skulle du bo då?
– Om man får drömma, San Francisco eller Paris kanske. Men lite mer realistiskt är nog Stockholm där jag bodde i sju år och trivdes väldigt bra. Vi har en fantastisk huvudstad!

Vad är din relation till orange?
– Jag har alltid gillat orange och kallades orange-Karin som liten. Jag hade väldigt tydliga R när jag var liten och orange var ett ord som låg bra i munnen. Sedan, när jag blev äldre och väl tillät mig att tycka om orange så exploderade det och nu är det fullt av orange saker och möbler hemma.

Hur ser du på färjetrafiken till Finland från länet?
– Varför inte, men jag kommer nog inte att åka med den. Jag har liksom ingen längtan till Finland.

Hur ser den perfekta sändningen ut?
– Den perfekta sändningen är när det finns ett flow och intervjuerna är fulla av stringenta, fantasifulla frågor. Den bjuder även på många skratt. Det är action hela tiden och en bra avvägning mellan musik och snack. I den perfekta sändningen är lyssnarna med i programmet. Det ska kännas NÄRVARO!

Hur ser din drömlyssnare ut?
– Det är en person som uppskattar spontanitet som hör av sig med både ris och ros. En person som stannar kvar vid radion!

Vilket är ditt favoritprogram i Sveriges Radio?
(förutom P4 Västernorrland)
–  Melodikrysset , Christer , och Kalejdoskop .

Vem är du på redaktionen?
– Jag är nog språkpolisen och färgklicken.