Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

När säkerhetspolisen knackar på

Publicerat tisdag 3 mars 2009 kl 14.17

Ett par gånger om dagen här i Kina brukar jag tänka på säkerhetspolisen. Eller, rättare sagt, tanken snuddar vid dem då och då när jag lyfter en telefonlur eller gör en intervju. Alla vet att kontrollen finns där, men ofta märks den inte. E-posten filtreras och telefoner avlyssnas i det tysta. Och då och då får kinesiska och utländska journalister ett telefonsamtal om att nu håller du på att gå för långt - passa dig.

I helgen var jag på resa uppe i nordöstprovinserna för att rapportera om relationerna mellan Kina och Nordkorea.

Jag kom fram till den lilla kinesiska gränsstaden Dandong på fredagseftermiddagen och checkade in på ett av hotellen med utsikt över Nordkorea.

Två timmar senare knackar två män från säkerhetstjänsten på dörren till mitt hotellrum.

Den ena ser ut som en skämtsam kinesisk landsortspolis, den andra är blek och stel och har en hörsnäcka i örat.

All min radioutrustning ligger utspridd i rummet. Satellittelefonen är uppriggad. Jag kan knappast säga att jag är turist.

Jag skakar hand med säkerhetsmännen och de sätter sig på min säng utan att presentera sig.

”Det är lite spänt här uppe just nu”, börjar den talföra mannen. Den bleka stela öppnar inte munnen.

Jag nickar och försöker se vänlig ut.

Den talföra mannen fortsätter sitt lilla anförande.

”Situationen här är alltså lite komplicerad efter Nordkoreas kärnvapentest i tisdags, och, ja, vi vill inte att du ska ha fördomar”

Sen flinar han och börjar pilla på några clementiner som ligger på sängen. ”Jaså, du har köpt clementiner här i Dandong, säger han. Vi har väldigt goda clementiner här.” Hans överlägsna leende gör mig illa till mods.

”Du kan ringa mig ifall du vill ha hjälp eller fråga om hur saker egentligen ligger till” säger han innan han tar den bleka tysta mannen med sig och går. Han bryr sig inte om att kontrollera min utrustning eller något av mina dokument.

Hejdå herr Clementin, tänker jag.

Hela syftet med besöket var tydligen bara att påminna om att säkerhetstjänsten finns där.

När jag kom hem till Peking i går pratade jag med en kinesisk journalistkollega. Han beklagade sig över att hans tidning alltid censureras i efterhand.

Är det inte bättre i alla fall att den censureras i efterhand än i förväg, undrade jag.

Det kan verka så, sa min journalistbekant. Men det gör bara att alla kinesiska journalister här måste censurera sig själva för att inte bli avskedade senare.

När bristen på yttrandefrihet i Kina diskuteras i väst handlar det ofta om brutala polisingripanden och förbjudna tidningar och böcker.

Men den viktigaste och effektivaste mekanismen i den kinesiska censuren fungerar tyst och diskret.

Varje gång jag lyfter telefonluren i dag kommer jag att tänka på dig, herr Clementin!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".