Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Konsert med förhinder

Publicerat måndag 9 mars 2009 kl 08.34

Några mil utanför Islamabad satt jag på golvet i ett skjul och lyssnade till en mästare spela rubab, ett lutliknande instrument ursprungligen från Afghanistan. Medan mannen knäppte ursinnigt och på samma gång känsligt på de hårt spända strängarna ackompanjerade hans son med vemodiga pashtunska sånger om olycklig kärlek. Det rådde viss språkförbistring men om jag förstod rätt handlade en av sångerna om en flicka som strödde törnen på marken medan den olyckligt käre unge mannen ville strö rosblad.

Medan sonen slöt sina ögon och sjöng trummade han med ena handen på en tabla, och smätte med den andra handens fingrar på en upp och nervänd oljedunk. Andra män som var i närheten samlades i dörröppningen för att lyssna.

Männen som musicerade var från Swat, en region i Nordvästra gränsprovinsen som länge varit en populär semsterort. Både pakistanier och utlänningar lockades av den vackra alpnaturen och vänliga lokalinvånare. Men nu har religiösa extremister ockuperat dalen; de bränner flickskolor och halshugger dem som protesterar. Talibanerna mördade också en känd dansös och slängde hennes kropp att ruttna på en gata. Musiker har flytt, eftersom all musik som inte är jihad-musik har förbjudits.

Människorna från Swat jag träffade var angelägna om att få visa lite prov på regionens rika kultur. De förklarade att Swat en gång var ett viktigt centrum för buddhistisk kultur, innan muslimen Mahmood av Ghazni attackerade Swat och 1023 besegrade den siste buddhistiske kungen.

Swat har haft en tolerant och måttfull version av islam, illustrerat av att sekulära partier överväldigande vann senaste valet i regionen. Men talibanerna som nu ockuperat Swat ser med samma förakt på demokrati som på kvinnors rättigheter.

De båda männen från Swat som framförde en smäktande pashtunsk kärlekssång för mig var i säkerhet, flera mil från talibanerna i Swat. Åtminstone trodde vi det. Men konserten fick ett abrupt slut efter ett par sånger. Det bankade plötsligt på den metalldörr som ledde in till gården där vi befann oss, en gård omgiven av småindustrier och butiker. En arg man i fotsid vit dräkt och ett gråspräckigt skägg krävde ett omedelbart slut på den ogudaktiga musiken.

Musikanterna slutade musicera tittade uppgivet på mig. ”Hoppas du har fått höra tillräckligt”, sa pappan och la försiktigt ner sin rubab på golvet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".