Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
människor och tro

Hård kontroll av muslimska uigurer

Publicerat fredag 26 januari 2007 kl 10.52

På många platser i Kina har det blivit lättare att utöva sin religion. Men i Xinjiangprovinen kontrolleras de muslimska uigurerna hårt. Under 90-talet inträffade flera uppror mot det kinesiska styret i provinsen, och de kinesiska myndigheterna försöker att få bukt med separatisterna genom kontrollera utövandet av islam. Efter al-Qaidas terrorattentat kontrolleras det religiösa livet i Xinjiang ännu hårdare än tidigare. Hanna Sahlberg har rest runt i Xinjinagprovinsen som präglas av spänningar mellan etniska kineser och de muslimska uiguerna.

Böneutropen har redan börjat och det står 38 par skor utanför Yanghang-moskén i centrala Urumqi. En äldre man i lång yllerock med fårskinnskrage håller fortfarande på att ta av sig sina skinnstövlar. Hans nakna små gammelmansfötter ångar i kylan medan han linkar fram över mattorna för att hämta ett par blå tygtossor. Sen skyndar han sig in till middagsbönen i moskén och jag följer efter.

Moskévärden tecknar åt mig att stanna vid glasdörrarna och ta mig en titt. Bönelokalen är täckt av mattor och mellan pelarna gör männen sig redo för bön. Innan jag riktigt har uppfattat dekorationerna inne i moskén lyfter moskévärden på vaddtäckena som ska stoppa kylan vid dörröppningen och tecknar åt mig att snabbt gå ut igen.

Jag frågar min uighuriske taxichaufför om moskévärden motade ut mig eftersom jag är kvinna.

–Nej, nej, säger han. Men du är utlänning och han var rädd att få problem med myndigheterna. Utländska journalister ska inte resa runt utan statligt sällskap i Xinjiang.

Det är inte bara moskévärden i Yanghang-moskén i Urumqi som är nervös. Här i Xinjiang är allt som rör islam känsligt. Många uigurer jag talar med tystnar och ber om ursäkt för att de inte vågar säga något som skulle kunna uppfattas som kritik mot regeringen.

I Urumqi i norra delen av provinsen dominerar kineserna sedan länge, men på många platser i södra Xinjinag är uigurerna fortfarande i majoritet. Det är där som de radikala muslimerna och självständighetsrörelsen har varit starkast, och på 90-talet inträffade uppror och även terrorattentat. Efter 11 september ökade Kinas rädsla för uiguriska separatister, och det märks i Xinjiangs vardagsliv. Folk är rädda för att straffas om de visar att de är muslimer.

Ainour, en student jag träffade, berättar att hon saknar möjligheten bära slöja.

–Om vi vill studera på universitetet får vi inte be eller bära slöja. Jag tycker inte att det är rättvist eftersom vi också har rätt att utöva vår religion. Jag vet inte varför myndigheterna gör så här, säger Ainour. Hon säger att där hon kommer ifrån vågar bara arbetslösa och gamla gå till moskén för att be.

En uigurisk lärare berättar att tidigare fick han och eleverna lov att fira de muslimska högtiderna, men sedan början av 2000-talet är det förbjudet.

–Då fanns det ingen Bin Ladin, och våra myndigheter var lugna. Nu är de oroliga eftersom en del unga män härifrån reste till Afghanistan, säger läraren.

Följden av Kinas så kallade terrorbekämpning har blivit att Xinjiangs muslimer kontrolleras mycket hårdare än till exempel muslimer eller kristna i andra delar av Kina.

–Om jag går till moskén för att fira en av våra stora högtider kommer jag att få sparken, och efter det skulle jag förstås kunna vara med och fira, men så länge jag är statligt anställd går det inte, säger läraren.

Han berättar att myndigheterna kontrollerar så att alla är i skolan under högtiderna.

–Jag kan naturligtvis inte säga vad jag känner innerst inne. Men jag kan säga att vi är olyckliga när hela släkten firar högtider och vi inte kan vara med, säger läraren.

Taxichauffören kör mig upp till Urumqis ryska kvarter vid Yan’an-gatan. Här ligger det statskontrollerade Islamiska institutet med sin gröna kupol och fyra tinnar. Byggnaden verkar tom i dag och inte ens i vaktkuren vid grinden syns det något liv eller rörelse.

Här på institutet utbildas Xinjinags imamer i regeringens religionspolicy. Restriktionerna innebär bland annat att personer under 18 inte ska få undervisas i islam. Men min taxichaufför säger att han började ta med sig sin son till moskén när han fyllde sju.

-- Det är vad islam säger och det är det enda vi bryr oss om, säger han.

Under kulturrevolutionen kunde kinesiska muslimer inte resa till Mecka men 1979 blev det tillåtet igen. I början reste bara några hundra, och fram till mitten av nittiotalet var antalet kinesiska pilgrimer begränsat till 2 000 personer varje år. I år beräknas 9 600 kinesiska muslimer resa till Mecka med statliga gruppresor och det är fler någonsin.

Snart börjar vallfärdshögtiden i Mecka och precis som muslimer världen över förbereder sig även muslimer i Xinjiang för att resa. Men till och med när de lämnar Kina är de noggrant kontrollerade. Pilgrimerna i Xinjiang är övervakade från det att de lämnar hemmet till dess de återvänder.

På trappan till Hotell Yazhong i Urumqi är det trångt. Inne på hotellet drillas 400 muslimska pilgrimer i en vecka inför resan till Mecka. Det handlar inte om någon religiös förberedelse utan om vilka förhållningsorder som gäller för att få följa med på den statskontrollerade vallfärden.

Många vill hälsa på sina släktingar som snart ska resa till Mecka och vid hotellets roterande svängdörr står ett halvdussin uiguriska män i pälsmössor och försöker att se in genom glasrutan, men ingen av släktingarna släpps in på hotellet, och pilgrimerna får bara komma ut och prata en kort stund i kylan på trappan.

En kinesisk portier på hotellet försöker att ge mig en förklaring till varför 400 uiguriska pilgrimer hålls isolerade på hotellet på det här viset.

–De flesta är äldre och de låser inte dörrarna efter sig, så någon skulle kunna komma in och stjäla deras saker, förklarar portiern.

Jag ber att få boka ett rum på hotellet och blir insläppt i lobbyn. Där inne går en man runt med megafon och försöker hålla reda på pilgrimerna som gärna vill komma ut och träffa sina släktingar. Alla pilgrimer har en stor skylt med identitetsuppgifter hängande om halsen.

Medan den överrumplade kinesiska receptionisten försöker ta reda på ifall jag kan bo på hotellet passar jag på att tala med en äldre uigurisk kvinna. Hon har beige yllesjal runt huvudet och guldtänder i munnen.

–Vi åker den femte december, säger den gamla damen. Precis som många uigurer kan hon knappt någon kinesiska men hon verkar ändå ganska glad att prata med mig. Hon frågar om jag också ska resa till Mecka.

En äldre herre kommer fram för att översätta från uiguriska, men han hinner inte börja förrän en man från säkerhetstjänsten säger åt oss att sluta prata.

Många försöker göra vallfärden till Mecka privat men kontrollen av uiguriska pilgrimer som reser på egen hand har hårdnat i år. Personer som myndigheterna misstänkte var på väg till Mecka togs av flygplanen på Urumqis flygplats. Men enligt exilorganisationen World Uighur Congress kan upp till 6 000 uiguriska pilgrimer utan tillstånd ha tagit sig till Pakistan i år. Enligt organisationen hotar de som vallfärdat utan tillstånd att förlora sina jobb eller sina pensioner.

En av dem som gjort vallfärden på egen hand är en imam i södra Xinjiang. Jag är hembjuden till imamen, men jag får absolut inte spela in vad han säger, eftersom han är rädd för myndigheterna.

Imamen tar emot i familjens lägenhet. Ett spädbarn gnyr bakom dörrförhänget i ett av rummen. Den gamle imamen sitter på finrumsmattan i dubbla överrockar och hög pälsmössa. Både golv och väggar är klädda med traktens mattor. Ovanför imamen hänger en tavla, den visar en fantasibild av Mecka. Längst fram i bilden står Meckas heliga svarta stenen, men i bakgrunden syns inte den saudiska öknen utan Xinjiangs snöklädda berg.

En yngre släkting häller vatten över våra händer ur en hög orientalisk tennkanna. Medan den yngre mannen dukar fram te och stora brödkakor börjar imamen berätta.

–Jag har vallfärdat till Mecka två gånger, i hemlighet, berättar han. Det jag såg i Mecka gjorde mig mycket glad. Till och med små barn bad och gjorde allting enligt Koranen.

Naturligtvis måste han säga att de radikala muslimska strömningarna i Xinjiang är ett problem, något annat vore dumdristigt. Men när den gamle imamen tänker på Mecka lutar han huvudet bakåt och ler nästan.

Hanna Sahlberg
hanna.sahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".