Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Övervakad färd mot Mecka

Publicerat fredag 29 december 2006 kl 11.13

Efter decennier av isolering söker Kinas muslimer kontakt med resten av den muslimska världen. Under kulturrevolutionen var det förbjudet att göra vallfärden till Mecka, men nu ökar antalet kinesiska pilgrimer stadigt. De flyger med noggrant kontrollerade statliga gruppresor. Allra hårdast övervakas muslimerna i Kinas västliga region Xinjiang, där det fortfarande finns en aktiv självständighetsrörelse.

Det är inga böneutrop, utan instruktioner från en megafon. Inne på hotell Yazhong i Xinjiangs provinshuvudstad Urumqi väntar 400 av pilgrimerna som ska åka till Mecka. Men det är knappast någon sakral atmosfär på hotellet. I lobbyn sitter kinesiska säkerhetsmän, och utanför på den snöiga parkeringen huttrar pilgrimernas släktingar och ber förgäves om att få bli insläppta för att säga hejdå.

Mannen med megafonen säger att pilgrimerna får gå ut en liten, liten stund och prata med sina släktingar på trappan, sedan måste de komma in igen. Hela tiden övervakas de av det så kallade patriotiska islamiska sällskapet, som vaktar pilgrimerna under hela resan, även medan de är i Mecka. Allt för att förhindra att de kinesiska muslimerna kommer i kontakt med utländska muslimska rörelser som kan inspirera till uppror mot Kommunistpartiet.

De flesta av pilgrimerna här inne på hotell Yazhong i Urumqi är gamla män i pälsmössor och äldre kvinnor i yllesjalar, och vid första anblicken verkar säkerhetspådraget runt dem obegripligt.

Xinjiang är en provins fylld av spänningar, det är Kinas västligaste provins och den är dominerad av muslimska folk. Den största muslimska folkgruppen är uigurerna, som är drygt åtta miljoner.

Innan det kinesiska Kommunistpartiet tog makten 1949 hade uiguerna en kort tid en egen stat som de kallade Östturkestan, och efter att Xinjiang kom under Kinas kontroll igen har rörelsen för ett självständigt Östturkestan aldrig utplånats helt. Det har förkommit uppror och även enstaka terrordåd, det senaste större upprorsförsöket inträffade i södra Xinjiang 1997.

–Jag förstår nog 60 procent av texterna till de turkiska popsångerna, säger Ainour, en ung uigurisk student, medan vi åker bil genom södra Xinjiangs landsortsbyar.

Till namnet är Ainour kines, men hennes modersmål är släkt med turkiskan. Kinesiska har hon lärt sig i skolan, och när hon berättar om sig själv presenterar hon sig framför allt som uigur och muslim.

Husen här i södra Xinjiang är byggda av tegel i samma blekbruna färg som jorden, och vi möter en ändlös rad av åsnekärror på väg hem efter marknaden. Kvinnorna utanför bilfönstret bär slöja och männen har långa skägg.

Även om vi fortfarande befinner oss i Kina, så är det faktiskt närmare till Europa än till Peking härifrån. Kina känns avlägset, medan Centralasien är nära. Gränserna till Afghanistan, Pakistan och Kazakhstan är inte långt borta.

Men det är inte tillåtet att ifrågasätta om Xinjiang verkligen tillhör Kina. Eftersom provinsen är en av de olje- och gasrikaste är centralregerigen mycket mån om att inte låta provinsen glida bort från Peking och in under muslimskt eller Centralasiatiskt inflytande.

Ainour tar mig till maknadsgatan i gamla stan i Kashgar. Hon säger att hon vill visa mig ”äkta uigurliv”, och medan en tutande traktor med en hel familj på flaket kör förbi berättar hon att fastän det är fattigt så tycker hon bättre om att vara här än på universitetet inne i Urumqi där kinserna dominerar.

–Här känner jag den äkta uigurkulturen. Jag känner mig avslappnad, för alla pratar mitt språk överallt, berättar Ainour medan vi går längs hantverkargatans plåtslagarverkstäder, hästskosmedjor och svarvare.

Xinjiang kallas för en autonom region, precis som Tibet, men i praktiken är det Kina som har kontrollen. Bland uigurer som jag träffar märker jag en skräck för myndigheterna och för angivare, en skräck som för länge sedan försvunnit i många andra delar av Kina.

I jakten på separatister och terrorister genomför polisen razzior och griper människor som undervisar om islam hemma eller äger icke godkända böcker om islam eller uigurisk historia. Statsanställda uigurer förlorar lätt jobbet om de visar att de är religiösa. Enligt Ainour är det mest pensionärer och arbetslösa som törs gå till moskén nuförtiden.

Jag gör ett försök att tala med en av pilgrimerna inne på hotellet i Urumqi, en dam på kanske 70 år. Damen frågar mig på knagglig kinesiska ifall jag också ska till Mecka. Sedan hinner vi inte längre. En av säkerhetsmännen säger till oss att sluta prata.

Kinas rädsla för utländska islamister och uigurnationalister gör att vanliga uigurer i Xinjiang lever under mycket striktare kontroll än andra muslimer. Inte bara när de vill åka till Mecka, utan dagligen. Men trots att Kina gör sitt yttersta för att behålla Xinjiangprovinsen i sitt grepp finns länken till det oroliga Centralasien och resten av den muslimska världen fortfarande där, och den är svår att bryta.

Hanna Sahlberg
hanna.sahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".