Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Luanda har växtvärk

Publicerat torsdag 4 september 2008 kl 11.40
Kontrasternas Luanda.

”Angola är ett land som man antingen älskar eller hatar”, det var Desao som sa det. Han är portugis och bor här sedan 15 år tillbaka och vill aldrig flytta härifrån. Han har lyckats starta en egen affärsverksamhet och har hittat sin plats. Vad jag kan konstatera är att det finns en hårdhet här som det gör i länder som just kommit ur ett krig, och det är bara sex år sen som inbördeskriget tog slut. Det bröt ut när kolonialmakten Portugal gjorde motstånd mot självständighetssträvandena i Angola.

Efter det har landet utvecklats till en totalitär regim som kontrollerar allt och sprider rädsla.

Bara i Angola har jag varit tvungen att legitimera mig för att köpa ett sim-kort till mobiltelefonen, sådana kort kan man inte, som i till exempel Kenya - köpa i varje gathörn. Här är det bara det statliga telefonbolagets kontor som säljer statliga sim-kort.

Den totala nonchalans och det ointresse som en servitris visade på en av de gigantiska lunchrestaurangerna inne i staden, har jag tidigare bara mött i Prag i början av 90-talet strax efter de stora turistinvasionerna. Ni vet, en sådan där person som får en att känna sig som man förstört hennes dag bara genom att komma in genom dörren.

Här ger man förresten inte dricks till servitriserna. "Det tillhör inte vår kultur", säger min tolk.

Det som är mest slående här i huvudstaden är välståndet. Jag har till exempel aldrig sett så många stora fyrhjulsdrivna bilar på en gång, som för en gångs skull inte bara tillhör biståndsfolket.

Angola är ett av Afrikas rikaste länder, tack vare oljan och diamantgruvorna, men med pengar kan man köpa de vänner man vill ha och de som inte accepterar spelets regler har inget här att göra.

Utanför hamnen i Luanda ligger fartygen för ankar och väntar på att få lossa sin last. På kvällen speglar sig fartygens lanternor i vattenytan. Fartygen kan ligga i veckor och månader, hamnen är för liten för de mängder varor som kommer in.

Luanda har växtvärk. Trafiken är plågsamt långsam eftersom staden byggdes för en befolkning på några hundra tusen och är nu fem miljoner. 

När folk flydde hit under kriget så växte staden över sina breddar. Nu ligger kåkstäder sida vid sida med skyskraporna och det statliga oljebolagets nya skrytbygge. Och det står en lyftkran i varje väderstreck. Men lyftkranarna bygger inte hus för det stora flertalet fattiga, utan för rika angolaner som behöver en extra bostad.

Det tar lång tid att komma över ett krig och med tiden kanske hårdheten och pengarna byts ut mot medkänsla.

Margareta Svensson, Luanda
margareta.svensson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".